Förlaget ordfronts illustration av författaren Luciane Andrev, som nyligen debuterat som romanförfattare med "Utan gränser" efter en lång karriär inom politik och näringsliv. Andrev vill hålla sin identitet hemlig, bland annat för att det skulle kunna vara "obekvämt" för kollegor inom näringslivsbraschen om det kom ut vem som skrivit boken.
Vissa intervjuer är märkligare än andra.
I journalistens arbete hör det till de dagliga sysslorna att läsa på och göra research om de personer som ska intervjuas.
Något som blir lite svårt när personen som ska intervjuas bestämt sig för att hålla sin identitet hemlig. För alltid.
Personen bakom pseudonymen Luciane Andrev utger sig för att vara född på 60-talet och utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm, samt på institut i både USA och Frankrike. Hen ska ha haft betydelsefulla roller inom både medie- och politikvärlden, men framförallt inom det globala näringslivet och på positioner inom Wallenbergsfären. Hur kommer det sig att en sådan höjdare plötsligt romandebuterar, mitt i näringslivskarriären?
I ett pressmeddelande förklarar Pelle Andersson, vd för Ordfront, hur kontakten med Luciane Andrev inleddes.
– Lucianes manus kom via en krypterad mailadress, vi talades vid på telefon med röstförvrängare och det var först när vi träffades för att skriva kontrakt som jag fick reda på hens egentliga identitet. Och jag är den enda som känner till detta på förlaget.
Pelle Andersson skriver dessutom i ett långt Facebookinlägg under början av oktober om hur han träffade Luciane Andrev på en restaurang på Östermalm i Stockholm för att bekräfta att personen var den som den utgav sig för att vara. Och hur han "förstod allt" när han såg Lucianes verkliga ansikte.
Men detta ansikte förblev anonymt när tidningen nyligen blev uppringd av Luciane via dolt nummer, och med röstförvrängaren påslagen. Rösten lät precis som en mansröst och en kvinnoröst samtidigt, och Luciane Andrev satte direkt upp vissa riktlinjer för intervjun.
– Genom det här samtalet rör jag mig som på minerad mark. Jag vill inte avslöja för mycket och riskera att bli för lätt att identifiera.
Har du haft hemliga författarambitioner länge?
– Jag har alltid velat skriva, och sedan jag var liten har jag alltid läst mycket.
Beskriv vad boken handlar om, och varför den kom till just nu.
– Jag har många år i det globala näringslivet bakom mig och tyckte det saknades skönlitteratur som skildrar vad som händer i de stängda rummen på ett spännande sätt. Allt som sker i den här boken har antingen skett, eller skulle kunna ske. Jag har inte velat att den ska innehålla orealistiska saker. De personer som befinner sig i de här miljöerna ska kunna känna igen sig i materialet.
Luciane berättar vidare att boken handlar om hur den korrupta ledningen i Kreml via ryska oligarker tar sig in i Sveriges säkerhetspolitiska infrastruktur. I boken får läsaren bland annat följa den svenska officeren Olga Lebedova Josefsson, som har en stark koppling till Sörmland.
– Hon kommer från Oxelösund, där hennes föräldrar var stålverksarbetare, säger Luciane Andrev.
Hur är dina känslor nu när författardrömmen har gått i uppfyllelse?
– Det känns fantastiskt. Samtidigt är det lite märkligt att inte kunna prata om den. Men för att kunna skriva boken hade jag bestämt mig att en förutsättning var att det skulle ske under pseudonym, eftersom jag har ett viktigt jobb jag vill fortsätta med.
Misstänker någon att det kan vara du som ligger bakom boken?
– Folk i min umgängeskrets har börjat diskutera boken och vem som kan ha skrivit den. Men om jag får en direkt fråga om det är jag så kommer jag förneka det.
Kan du ändå känna glädje över att den är färdig?
– Ja, jag känner mig jättestolt och glad.
Kommer arbetet med de två uppföljarna att bli annorlunda nu när del ett är ute och folk kan bli uppmärksamma på att du smyger iväg och skriver?
– Jag har faktiskt redan kommit ganska långt med uppföljarna. Men ja, det var lättare att skriva under pandemin när livet innehöll färre resor och mer arbete hemmavid. Det blir att jag får skriva på anonyma kvälls- och nattskift nu. Samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket av kvalitetsarbetet hos förlaget, och deras uthållighet. Min redaktör har varit fantastiskt duktig och lärt mig hitta saker jag kan förändra, och jag är otroligt tacksam för det.
Har du funderat över att boken skulle kunna filmatiseras?
– Jag skulle tycka det vore fantastiskt roligt om det blev en film eller en tv-serie av böckerna. Jag ser scenerna framför mig.