Delar av Filharmoniska sällskapet i Nyköping repeterar Milosz Krawczyks stycke "Pilgrimages" som kommer att uruppföras av orkestern löndag 2 april.
Det är tisdag kväll i Culturum i Nyköping och på scenen repeterar Filharmoniska sällskapet under ledning av dirigenten Lennart Falkebring.
I salongen sitter en ung kille och hör hur det elva minuter långa stycket "Pilgrimages" växer fram. Det är han som har komponerat verket, på beställning från orkestern.
Den 2 april ska det spelas för publik för första gången – med full orkester.
– Det kommer att vara en speciell känsla, säger Milosz Krawczyk när vi träffas ute i den laxrosa korridoren bakom scenen.
"Pilgrimages" är komponerat särskilt för Filharmoniska sällskapet, som helt enkelt har beställt verket av Milosz.
Filharmonikernas konsertmästare, Anne Holmer, som till vardags spelar i den professionella orkestern SON i Norrköping, har berättat för mig att Milosz levererat ett välskrivet och komplett partitur, med noterna till de många olika stämmorna i god ordning.
Med tanke på att kompositören är så ung och fortfarande studerar på gymnasiet, är det häpnadsväckande komplett.
– Du ska veta att så är det inte alltid, ens med etablerade tonsättare, sa hon.
Själv undrar jag hur det kommer sig att en ung kille satsar på att skriva symfonier i stället för popmusik.
– Det är en ganska lång historia, jag har alltid gillat att improvisera och skapa melodier. Jag började skriva mina egna stycken när jag var åtta år, berättar Milosz, som också spelar piano och kanske är mest känd för Nyköpingsborna som något av ett underbarn på piano.
När han var i tioårsåldern upptäckte han digital musikproduktion, och i några år senare började han skriva noter och komponera för piano.
När det var dags för gymnasiet valde Milosz att studera vid Lilla Akademien, en skola i Stockholm med spetsutbildningar inom klassisk konstmusik.
– När jag skulle börja där var jag kluven. Skulle jag satsa mest på piano eller komposition? Det enkla hade varit att satsa på piano, men jag kände mest lycka genom att skapa musik, berättar Milosz Krawczyk.
I skolan har han en massa kompisar omkring sig som spelar olika instrument.
– Där fick jag första chansen att få ett verk uppfört. Det var en obeskrivlig känsla. Jag kände att det här ville jag ha mer av.
Att få jobba med en orkester och förstå hur den fungerar som organism är väldigt utvecklande och stimulerande, säger han.
Så när Filharmoniska sällskapet hörde av sig och ville beställa ett verk var det självklart att tacka ja, trots att han precis levererat ett annat beställningsverk och kände sig lite uttömd.
– Jag var inte kreativ i toppform så jag behövde göra något annorlunda. Jag släppte den stora, romantiska estetiken och valde att inspireras av folkmusik.
Milosz Krawczyk är född i Polen och flyttade med sin familj till Sverige när han var två år. Den polska folkmusiken är som en del av hans dna, berättar han.
– Den sitter djupt och färgar allt jag gör. Men här har jag blandat den med folkmusik från Balkan.
Inspirationen fick han under en resa.
– Jag fick en kick, musiken var så fräsch.
Men det är en sak att inspireras. En annan att skapa ett helt eget verk för symfoniorkester som ska vara elva minuter långt.
– Det simplaste hade varit att göra en pastisch eller att tolka en melodi. Men jag identifierade vad jag gillade med Balkanmusik, vilket är rytmen och ackorden, och försökte hitta platsen för det i mitt tonspråk, säger Milosz.
När Milosz börjar skriva musik sitter han och improviserar vid pianot med ett notpapper till hands.
– Hittar jag något jag tycker om skriver jag ner det.
På så sätt skapar han skisser som han kan arbeta vidare med i datorn. Det krävs en massa detaljarbete och redigering innan noterna kan läggas framför musiker och dirigent.
– Jag testar mina idéer på klasskompisarna.
Varför konstmusik?
– Jag gillar att jobba med dramaturgi och musik i lite större skala. Konsmusik är inte en genre, det vackra med den är att det är ett befriande uttryckssätt, om jag vill skapa ett stycke för 50 piccolaflöjter, så skapar jag ett stycke för 50 piccolaflöjter. Det är som att vara en konstnär med obegränsat med färger och en jättestor duk att måla på
Milosz Kraszyk vet att den rådande bilden av en kompositör är att det är ensamt geni som skapar hela symfonier inne i sitt huvud.
– Att komponera kräver samarbete, ödmjukhet och öppenhet för kritik. Man kan inte klara sig utan musiker.
Nu är det bara dagar kvar innan "Pilgrimages" ska uruppföras. Det är först när musiken spelas som den verkligen existerar och inte bara finns i kompositörens huvud.
– Det ska bli skönt att veta att den här musiken finns på riktigt, att den blir levande. Det är ett ganska svårt stycke och det känns nervöst och pirrigt.