Soligt och varmt, både utomhus i slottsparken och inne i salongen och många glada skratt. Det mesta gick i durtonarter och var ljust även i musiken, som till och med ville framskapa den innersta friden. Men där rymdes också påminnelser om liv och död, krig och ondska och mörka stråk i själ och natur med vilda slängar i g-moll.
Så kan det bli när man sätter ihop en trio av musiker som mest spelar i sin egen genre men nu ska lyssna och lära av varandra och skapa något nytt över gränserna. Det innebär att notbunden klassisk musik möter sådan som lever på gehör och av improvisation inom folkmusik och jazz. Säkert svårt men nyttigt.
Emilia Amper är då hemtam, hon som bland annat spelar i The Forbidden Orchestra med kvinnor som representerar Mellanöstern och Afrika. Hennes slängpolska från Småland fick direkt alla på gott humör. Sedan gläntade hon på dörren för djävulen i musiken med vilda kvartstoner, som förbjudits av kyrkan och Bach, skollärare och ordningspoliser. Ojoj, så häftigt öron och trumhinnor skrynklade sig!
Sara Grotherus har arbetat på olika sätt för en bättre värld och upplevt länder som Bosnien och Liberia, ibland inte spelat alls men nyligen hyllats med en förstaplats i tidningen Lira för sin jazzskiva. Hon spelade Bill Evans knixigt synkoperade låt Interplay på sin klarinett, hur mjukfint som helst utan komp men öppnade för de hemska intrycken från krigets Mosdar i Bosnien. Och hon verkade behöva basklarinettens mörker för att få fram allt hon vill ha sagt.
Jakob Koranyi har redan alla dessa uttryck laddade som möjligheter från cellons fyra strängar. Han inledde alldeles märkligt och magiskt med preludiet i C-dur i första Bachsviten, mjukt och fritt, obundet av noter och taktstreck, sökande som om han improviserade. Tre av Kaija Saariahos skira fjärilsstudier måste framhållas som mycket spännande modern musik. Sedan fick han ibland kompa på de lägsta strängarna eller smeka fram solon högst upp. Han trivdes men har nog mer att ge.
Tillsammans visade de hur en visa som Ack, Värmeland inte alls är bara svensk utan finns lite överallt och hur en sträng kompositör som Bartók inspirerades av folkmusik.
Fotstamp och tjohoo från Emilia Amper piggade upp bland alla adelsporträtt, och i hennes låt Sälen kom även handklapp och hårdare rytmer och påminde lite om Fläskkvartettens ösiga stil. Mer av sådant bus även på andra ställen hade behövts, mer sång, mer gränsöverskridande.
Detta var årets första helg med festivalen Musik på Sörmländska Slott och Herresäten, som nu drar igång för trettionde gången med ett extra tjockt program och många nya och oväntade spelställen och en inte helt oomstridd satsning på djärvare musik och ensembler. Lycka till!