Amerikanska företaget Wurlitzer gjorde ikoniska elpianon, som tillexempel hörs på "I heard it through the grapevine" med Marvn Gaye. Just det här exemplaret finns med i filmen "Spring Uje, spring"
Den som sett den guldbaggebelönade filmen "Spring Uje spring" minns säkert den laddade scenen där Ujes vänner och familj har skramlat ihop till ett gammalt elpiano som en 50-årspresent.
Filmens Uje har önskat sig ett sådant länge, men när han äntligen får pianot kan han inte längre spela på grund av att han har fått Parkinsons sjukdom.
Pianot som används i filmen ägs av Eskilstunaprofilen och musikern Patrik Kolar, som både samlar och använder gamla elpianon och elorglar. Han och många andra musiker älskar ljudet och känslan i artefakter som Fender Rhodes-, Clavinet- och Wurlitzer-pianon och vill spela på den äkta varan i stället för syntar där olika elpianoljud finns samplade.
Innanmätet i ett Fender Rhodespiano, visar att det konstruktionen delvis är densamma som ett vanligt piano, men med en sorts stämgaffel i stället för strängar. Ljudet förstärks elektroniskt.
Men elektromekaniska pianon av det här slaget slutade tillverkas på 1980-talet och hur hög kvaliteten än var på instrumenten kan gamla grejer gå sönder, behöva stämmas, justeras eller få någon sliten del utbytt.
Tillgång till reservdelar är viktigt för att hålla liv i de pianon som fortfarande fungerar och brukas. Efterfrågan är stor bland många musiker, som vill ha äkta vara.
Då finns Freddan Adlers där, redo med kunskap, erfarenhet, kontakter och ett lager med reservdelar. Han är en före detta frilansande proffsmusiker som på senare år vigt större delen av sitt liv åt att restaurera och reparera elpianon. Han driver företaget Peacefreaks servicecenter i Göteborg och fixar elpianon i hela Norden och Baltikum.
Just nu är han på plats i Eskilstuna, där han har gjort Patrik Kolars studio i centrala Eskilstuna till sin verkstad för två veckor framåt. Dit kan kunder komma med elpianon som behöver kärlek.
Frederik Freddan Adlers driver företaget Peacefreak Servicecenter som är specialiserat på att renovera och serva gamla elpianon av märken som Fender Rhodes, Clavinet och Wurlitzer.
Allt började dock på 1970-talet.
– Jag torskade på några plattor med bland annat Miles Davis och Keith Jarret där de spelade på de här instrumenten. Det var då de kom till Sverige också. Jag skulle bara ha ett sådant, och det första kom i min ägo 1973, säger Freddan Adlers.
Men pianot var hemskt att spela på.Tangenterna var tröga och det lät inte alls som när idolerna i USA spelade.
– Så jag var ju tvungen att slita av locket och lära mig hur man ställer in det så att man får ett bra sound och att det blir lättspelat.
I efterhand har han förstått att det var tänkt att man skulle anpassa sitt elpiano, precis som man ställer in en gitarr eller stämmer trummor.
Elektromekaniska pianon producerar tonerna analogt och ljudet förstärks elektroniskt.
– Det är samma princip som en elgitarr, säger Freddan Adlers och förlorar sig i en lång och fascinerande berättelse om hur pianoläraren Harold Rhodes, som var inkallad i den amerikanska armén under Andra världskriget, kom att bygga det första elpianot med hjälp av delar från skrotade bombplan.
Fender Rhodes baspiano från 1960-talet. Ett sådant hörs till exempel i den ikoniska låten "Light my fire" med The Doors.
Bakgrunden var att han ville hjälpa till med att rehabilitera skadade soldater genom att lära dem spela piano. Då behövde han skapa ett instrument som de kunde spela på i sängen eller sittande i rullstol.
– Efter kriget blev det en succé, allt skulle elektrifieras.
1959 skrev Harold Rhodes kontrakt med intrumenttillverkaren Leo Fender, och man började först serietillverka små elpianon med basklaviatur.
I mitten på 1960-talet gjorde artister som Ray Charles och The Monkees elpianot superhett.
– "Alla" skulle ha ett Fenderpiano. Då kom också konkurrenten Wurlitzer, berättar Freddan Adlers.
Bärbara elpianon innebar en revolution för turnerade musiker och tack vare att de hade ett helt annat sound än akustiska pianon bidrog de till utveckling och förnyelse inom genrer som jazz, soul, fusion, psykedelia och pop.
Under 1980-talet konkurrerades det analoga elpianot ut av digitala syntar. Men även där har Freddan Adlers bidragit till att bevara elpianots särprägel. En av de ledande tillverkarna av keyboards, svenska Nord, lyckades inte få till det när de skulle skapa Fender Rhodes-soundet till sina syntar. Då tog de hjälp av Freddan Aadlers.
Freddan Adlers är verksam i hela Norden och Baltikum. Hans verkstad finns i Göteborg men han reser också runt. De närmaste veckorna kommer han att vara på plats i Eskilstuna för att serva elpianon.
– Det visade sig att de hade samplat ett instrument som inte var i ordning. Jag fick fixa till det så att det lät bra. De tyckte att det var så kul så sedan dess har jag fått göra åtta stycken olika ljud.
– Då köper jag ett unikt piano av en viss typ eller från ett visst år och ställer in det efter ett ideal, sedan samplar jag det med hjälp av deras egenutveckalde mjukvara och maskiner som de har till det. Det är ett himla kul hedersuppdrag.
En förutsättning för Freddan Adlers kulturgärning är tillgången på reservdelar. Är inte risken att de tar slut?
Att hitta reservdelar till gamla elektromekaniska pianon är en utmaning. Sedan några år tillbaka nytillverkas vissa komponenter till Fender Rhodes pianon vid en fabrik i New Jersey i USA.
– Jo, men tack vare att det finns efterfrågan så har en människa med stort hjärta i New Jersey startat tillverkning av de här grejerna, berättar han.