Så sade Olle Ronach, den 25-åriga musiktalangen från Katrineholm när tidningen i fjol intervjuade honom om livet på Kungliga musikhögskolan.
Sedan dess har pandemirestriktionerna släppt, kultur-Sverige har vaknat och nu väntar en sommar som av allt att döma kommer vara fullspäckad av musikevenemang. Då kommer Olle Ronach att befinna sig på frontlinjen.
Intervjun äger rum i "Röda rummet" på nattklubben Trädgården i Stockholm, en populär destination för unga musikfans där det ofta dansas till sent på småtimmarna. Just den här kvällen ska Olle Ronach spela med popduon Kvarteret. Han förklarar att livet som heltidspluggande högskolestudent och proffsmusiker är intensivt men härligt.
– Sedan alla restriktioner har det varit "mayhem" med spelningar. Som ikväll! Jag ska spela med Kvarteret – jag hade ingen aning om vilka de var innan, men de är svinduktiga!
Senare isommar ska han turnera landet runt med popstjärnan Felicia Takman, vars debutalbum "Alla gör slut" innehåller flertalet singlar som gått varma på hitlistorna.
Han kommer också att spela med sitt eget band Division 7, som bland annat kommer till Tovastugan i Nyköping för att gigga fredag den 1 juli.
När Olle inte lirar trummor skriver han egna låtar. I förra veckan släppte han två stycken.
"What u wanna do" är en 90-talsdänga i Miami Vice-tappning skriven tillsammans med kollegorna Desmond Leonard och Simon Lingmerth under artistnamnet Leeron & Limón – ett av Olles otaliga musikaliska projekt – och "Hallelujabarn" som är en hyllning till svensk 10-talspop á la Oskar Linnros släppt tillsammans med Division 7.
– Jag tror till och med att "Hallelujabarn" var döpt till "OL/Oskar Linnros-låtidé" i min telefon under en lång tid, skrattar Olle Ronach.
Just låten "Hallelujabarn" väntas vara med på ett album som Division 7 planerar att släppa i höst. Olle Ronach berättar att det var viktigt för honom att om låten skulle vara med på skivan skulle också den spelas in på hans sätt.
– Det är faktiskt jag som spelar nästan alla instrumenten i låten. Den blev som ett kärleksbarn och jag är jättestolt över den. Vi har spelat in båda låtarna på musikhögskolan och utnyttjat alla resurser som finns där. Jag känner verkligen att de kanske inte blivit så bra som de blev om vi inte haft den möjligheten. Det är jag supertacksam för.