Maria Säfsten utanför sin nya arbetsplats intill Strängnäs domkyrka.
– Jag bara älskar att odla tomater. I år har jag 70 olika sorter på gång, säger Maria Säfsten och berättar entusiastiskt om det nya växthuset, tomatkungen Truedsson, tomatgrupperna på Facebook och det för mig tidigare helt okända fenomenet tomatfröadventskalender.
Redan i mars börjar hon förgro sina plantor och spar innan dess mjölkkartonger som en galning för att ha något att trycka ned fröna i.
– Det är så roligt att följa det lilla fröet. Och sen är det ju så fantastiskt gott med tomater. Tänk att få koka en god tomatsås på egna tomater och kanske lägga på en pizza. Jag odlar så mycket att vi klarar oss på egna tomater nästan hela året.
Och egentligen är det odla hon ska göra också i sin nya tjänst. I augusti tillträder Maria Säfsten tjänsten som stiftsmusiker i Strängnäs stift. I botten är hon organist med lång erfarenhet som kyrkomusiker, men det är inte vid orgeln hon i första hand ska sitta, även om det nya jobbet även innehåller en mindre organistdel.
– Min uppgift blir att främja musikfrågorna i stiftets alla församlingar. En stor del av arbetet kommer att gå ut på att knyta kontakt med musikstuderande, ordna praktikplatser, boka upp handledare och stötta nyanställda musiker. Jag kommer också att satsa på fortbildning för stiftets musiker, bygga nätverk och inspirera till att ta sig an orgelelever. Allt för att främja musiken inom Svenska kyrkan.
Mer administration än musik?
– Ja, en hel del administration. Det är ju nödvändigt om man ska komma framåt. Men det har även lagts in lite praktiskt spelande i min tjänst och det är roligt. Det är viktigt att hålla igång musicerandet.
Varför kyrkomusiker?
– Jag började spela piano när jag var åtta år och hade en fantastisk lärare, Ebbe König. Han var organist i Avesta församling, skrev egen musik, fick igång kyrkokörer för barn och byggde upp den kommunala musikskolan Jag älskade pianolektionerna och tänkte att jag kanske skulle bli pianist eller ackompanjatör. Men på musiklinjen vid Sjöviks folkhögskola fick jag upp ögonen för orgel. Min lärare tyckte jag skulle hålla mig till pianot så till orgellektionerna gick jag i smyg på rasterna. Sedan tog jag en sommarkurs som ledde till "lilla kantorsexamen" och fortsatte med en tvåårig kantorsutbildning på Sköndalinstitutet. En fantastisk tid. Som att leva mitt i ett växthus.
Låter som passion.
– Ja, orgel liknar inget annat. Och kyrkomusikens klangvärld är så oerhört bred, precis som kyrkomusikerns roll: Den innehåller allt från eget spelande till dirigering och körverksamhet.
Efter kantorsutbildningen gick hon fyra år på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Men kände sig ändå inte klar.
– Jag byggde på med en solistutbildning i orgel. Totalt blev det nio år efter gymnasiet. Studierna måste få ta tid. Det handlar ju om att erövra hela hantverket. Dessutom jobbade man ju parallellt under hela studietiden. Det fanns alltid påhugg. Kammarkören behövde en pianist, kyrkan en organist.
Ett annat jobb som passat dig?
– När jag växte upp ville jag bland annat bli missionär i Afrika. Annars har jag en dragning till kreativa jobb och skulle också gärna arbeta med mänskliga rättigheter.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Jag väljer två personer! Johann Sebastian Bach. Om han inte kan komma väljer jag min pappa som aldrig fick träffa mina barn.
Varför just Bach?
– Det är så bra musik. Den är djup, det svänger. Han har till exempel musik som går i moll men som ändå uttrycker glädje. Det vore fantastiskt att få träffa honom.
Hängiven tomatodlare. I år växer ett 70-tal olika sorter i Maria Säfstens trädgård.
Och pappa?
– Han gick bort på dagen tre månader innan mitt första dotter föddes. Det var märkligt att ta avsked samtidigt som man kände ett barn sparka. Jag sa upp mig från mitt jobb och flyttade hem när han blev sämre. Det är ett livsval jag är glad över.
Vad skulle du bjuda Johann Sebastian Bach på?
– Något med tomater kanske.Sedan skulle jag vilja veta mer om hans verk. Artikulationen, utförandet. Och hur kunde han producera så mycket? Hur hann han? Han hade ju så många barn...
Välj ett verk!
– Jag är förtjust i Bachs stora orgelverk. Att få tränga in i dem. "Fantasi och fuga i g-moll", "Toccata, adagio och fuga i C-dur." Får man hålla på ett tag upptäcker man hur sinnrikt han byggt och hur temana återkommer. Det är otroligt begåvat gjort. Det är fascinerande att det funnits en sådan glimmande stjärna.
Din största utmaning i livet?
– Att göra vacker musik så att den berör andra!
Beskriv dig själv med fem ord.
– Driftig, uthållig, oftast glad, uppfinningsrik, entreprenör.
Vad är du mest stolt över?
– Mina barn och min man.
Något du är extra nöjd med?
– Växthuset vi byggde förra våren.
En egenskap du högaktar?
– Kompetens parat med ödmjukhet.
Maria Säfsten har lång erfarenhet som kyrkomusiker, bland annat i Klosters församling i Eskisltuna. Nu blir hon stiftsmusiker i Strängnäs.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Utrotar coronan!
Bästa bok du läst?
– Dag Hammarskjölds "Vägmärken". Annars kopplar jag gärna av med en deckare eller en trädgårdsbok.
Tror du på Gud?
– Ja. Annars hade jag lika gärna kunnat jobba någon annanstans.
Någon okänd talang?
– Jag spelar såg! Jag är inte särskilt duktig men äger en Sandviken Stradivarius.
När är människor riktigt pinsamma?
– När de låtsas vara något de inte är.
Vad gör dig riktigt arg?
– När människor sätter sig på andra.
Var trivs du allra bäst?
– På en orgelpall eller med min familj.
Vad gör du helst ensam en ledig dag?
– Påtar i trädgården, bakar matbröd eller kanelbullar, tar mig en promenad.
Om du fick ändra en sak med dig själv?
– Mindre morgontrött.
Strängnäs domkyrka.
När Ingmar Bergman sommarpratade efterlyste han svar på frågan: "Varifrån kommer musiken" ? Vad tror du?
– Säg det. Men vi människor har fått möjligheten att kunna skapa. Den måste vi vara mycket rädda om. Ett samhälle utan kultur är ett fattigt samhälle. Det har vi sett under pandemin. Musik betyder så mycket för oss. Att få sjunga tillsammans har en hälsofrämjande effekt. I Svenska Kyrkan finns musiken med i så många olika sammanhang och i alla de stora högtiderna. Jag ser musiken som en sorts dörröppnare. Kyrkan missionerar inte på samma sätt som förr. Men man kan missionera genom musiken.
Något du ångrar?
”Je ne regrette rien”! Under livet gör man ju olika val och det händer en också saker som man kanske inte kan styra över. Allt formar en som person. Eric Ericson sa ”vi är alla summan av allt vi varit med om” och Dag Hammarskjöld skrev orden "Vägen valde dig". Det är bra ledord att förhålla sig till!