Visor vid vattnet arrangeras för nionde året i rad och i år är artisten Pernilla Andersson det stora dragplåstret tillsammans med flera lokala talanger.
Oxelösundsonen Jonathan Fröberg inleder med några härliga låtar från det kommande debutalbumet, som kommer till hösten. Att han är influerad av det svenska bandet Kent är tydligt, men så är också debutalbumet inspelat i Park Studio på legendariskt Kent-territorium. Vi får bland annat höra sprillans nya singeln Solen och svängiga poppärlan Köpenhamn.
Nyköpings egen showartist Martina Dahlström håller i konferenciermikrofonen under kvällen och blandar egna covers med att sjunga fina duetter både med Henning Ejnefjälloch Christoffer Assarp. Båda kör även några låtar i varsitt eget set, till publikens glada tillrop då både Henning och Christoffer har flera fans på plats. Men kvällens riktiga stjärna är onekligen Pernilla Andersson. Med en fenomenal pondus kliver hon upp på scen och berättar att hon har turnerat i 25 år tillsammans med medföljande gitarristen Fredrik Rönnqvist. Det är lätt att bli starstruck av henne, hon svänger med namn som Plura, Totta Näslund och Anders Glenmark i samma andetag som hon berättar om sin mamma och pappa. Cool i hela sin uppenbarelse. Även om de regntunga molnen ramar in hennes ibland melankoliska mellansnack så lyser hon som den starkaste stjärnan på himlen. Varje låt presenteras också med en anekdot från hennes liv, vilket gör att låtarna får en helt ny dimension. De växer, når in i hjärtat och värmer själen. För låtar som Johnny Cash och Nina P får nytt liv när man får veta mer om hur texten kom till. Som en ö är en kärlekshistoria till en nygift och förälskad Pernilla, och i Bättre än så här sjunger hon om det sorgliga i att ha misslyckats med kärleken.
I Desperados visar hon upp sin vackra sångröst och i det avslutande pianospelet får vi även smakprov på hennes musiktalang. Så det är en fin kväll hon bjuder oss på, även om hon också förvarnar oss om att det är som en terapitimme att lyssna på henne. För hon berättar öppet och ärligt om sina egna misslyckanden i sitt hanterande av sin Alzheimersjuka pappa, sin skilsmässa, sin coola mamma och sin uppväxt bland turnerande jazzmusiker.
Och även om det till slut blir en kamp emot regnet så väntar vi kvar trots dropparna som kommer. Vi vill ha mera av denna coola, begåvade och eftertänksamma artist. En kväll när den är som bäst. Att även Sveriges damlandslag i fotboll vann brons under kvällen gör den extraordinär!