Linus Kuhlin bor i Lund, har sitt frilanskontor i Malmö och hade nyligen gått ut journalistutbildningen i Göteborg när han fick frågan om han ville skriva en Kentbiografi.
Vid det laget hade Linus Kuhlin redan en bok på meritlistan. För samtidigt som han pluggade skrev han "Vuxna män gör saker tillsammans : en liten bok om Killinggänget".
– Den gjorde jag på eget initiativ. Killinggänget är gamla idoler och eftersom jag upplevde att det saknades en bok om dem så bestämde jag mig för att skriva den jag själv skulle vilja läsa.
Förlaget Pug nappade på hans manus.
– Och uppenbarligen var de nöjda för sedan frågade de om jag ville skriva en biografi över Kent. Egentligen är det konstigt att det inte redan finns en bok om bandet. Det har gjorts tv-dokumentärer, men inga böcker.
Linus Kuhlin konstaterar att det inte råder någon brist på material.
– Kent höll ju på så väldigt länge och särskilt under de första åren gjorde de många intervjuer. Jag har samlat på mig så mycket som möjligt men snarare fått sålla bland alla tidningsartiklar.
Dessutom har han själv gjort mängder av intervjuer med folk som jobbat tillsammans med Kent.
– Och så har jag pratat med deras fans. De är väldigt viktiga i en biografi om Kent.
Kentarna själva är medvetna om Linus Kuhlins projekt. Han har kontaktat alla i bandet, även de som var med under de tidiga åren. Men samtliga har tackat nej till medverkan.
– Tyvärr, för det är klart jag gärna hade intervjuat dem. Det vore intressant att få veta hur de ser på sin musik nu jämfört med när de höll på. Men jag har all respekt för att de inte vill medverka.
Pratade du med Killinggänget?
– Ja, jag intervjuade Robert Gustafsson och Andres Lokko. Där var alla med på tåget på ett annat sätt.
Linus Kuhlin menar att gruppdynamiken ser annorlunda ut i Kent jämfört med Killinggänget.
– Det är iallafall min tolkning. Kent har alltid talat som en och samma enhet, medan Killinggänget består av ett antal individer som var och en gör sin grej.
Blir det en tjock bok med många sidor?
– Svårt att säga just nu, men troligen blir den ganska rejäl. Konstigt vore väl annars.
Namnet blir "Ett tidsfördriv att dö för – boken om Kent" Varför?
– Det är en titel på en Kent-låt som jag tycker passar bra på deras värv. Ett i grunden ganska opretentiöst tidsfördriv som samtidigt är på liv och död. Den hade också kunnat heta, låt säg, "Vi blev som dom andra", men då hade titeln gett intrycket av att Kent själv är avsändaren. Jag ville hitta något mer neutralt.
Du var 22 när Kent slutade. Har du sett dem live?
– Ja, ett par, tre gånger faktiskt. Jag var 14 är när jag såg dem första gången. De spelade i Slottsparken i Göteborg tillsammans med Thåström.
Bästa Kentlåten?
– Svårt att välja, få band har så många bra som Kent. Men just idag säger jag "Beskyddaren" från "Hagnesta Hill".
Utgivningen av Linus Kuhlins Kentbiografi är planerad till maj månad, närmare bestämt till den 20 maj, på prick fem år efter att Kents sista skiva "Då som nu för alltid" kom ut.
– Det var inget vi hade tänkt på från början, men sedan insåg vi att tajmingen var ganska bra.
Det var den 14 mars 2016 som Kent aviserade att de hade för avsikt att gå i graven. Bandet gjorde sin allra sista spelning den 17 december 2016 efter drygt 26 år som band.