En plats där inspelningarna kommer att ske är vid Nyköpings gamla sporthall.
– Det här är ett projekt som har hållit på med i ett och ett halvt år. Det är en historia som springer ur flashbackforumet som heter "Drogakuten". Ett forum dit personer söker sig istället för vården när något går fel, säger Jack Elliot, manusförfattare och regissör.
En kväll när Jack besökte forumet fick han se något som skakade honom till grunden. En användare skrev att hans kompis precis tagit överdos och att han behövde hjälp.
– Jag har erfarenheter av att vara anhörig till missbrukare, det var så jag kom in på forumet. När jag först såg inlägget försökte jag övertyga personen att ringa ambulans. Men det blåvägrade han, det var så svårt för mig att förstå. Håller någon på att dö så måste man ju ringa efter hjälp.
Ur denna intensiva händelse föddes det ett manus som ska spegla dagen som ledde fram till överdosen. Jack Elliot vill skildra en vardag som det övriga samhället aldrig får se.
– Det här projektet har varit en resa för mig. Jag ville ta reda på vad det är som gör att de här personerna inte våga ringa ambulansen när ens bästa kompis håller på att dö av en överdos.
Filmen kommer att spelas in i Nyköping, Jacks gamla hemstad. Där pluggade han på Ljud- och bildskolan och har sedan tagit sig vidare till flera andra utbildningar. Hans förhoppning är att filmen ska delfinansieras av SVT, där han tidigare arbetat som filmare.
– För mig är det väldigt viktigt att vi spelar in i Nyköping. Vi ska spegla skuld och skam, vilket är väldigt påtagligt i småstäder. Man skäms nästan mer i småstäder än i Stockholm. I Nyköping känner i stort sett alla varandra. Jag som är uppvuxen i Nyköping vet hur man ser på missbrukare där, man höll sig undan från dem, lät de leva i en enskild värld.
Manusskrivandet har gjort att Jack fått en förståelse till varför han hängde på forumet drogakuten. Mycket handlade om att kämpa mot en sorts handlingsförlamning som han upplevt när personer nära honom slogs mot drogerna.
– Alla i missbrukarens närhet tar skada av det. I mitt fall var det en känsla av handlingsförlamning. Jag var maktlös. Jag mådde piss över att jag inte gjorde något, i forumet kunde jag försöka hjälpa människor. Det gjorde att jag var lite mer okej med mig själv. En självisk handling helt enkelt, jag ville känna att jag var en god människa som inte lät människor tyna bort.