Klubben har prenumererat på en topplats. Det var bara förra säsongen som var en liten dipp med sjundeplatsen. Rätt bra gjort det också egentligen med tanke på den totala röra som säsongen ändå var från början till slut.
Klubben har ändå lärt av vingelsäsongen, något jag i en krönika efter säsongsslut påpekade var nödvändigt. Hösten, vintern och försäsongen har varit lugn. Metodiskt har spelartrupp och ny ledartrojka mejslats fram.
Den positiva avslutning som duon Jeremias Varas och Magnus Thell skapade när de tog över efter sparkade Jan Frank har följt med nya tränaren Neil Franklin in i nya säsongen. Varas är ju kvar i en assisterande roll. Den trebackslinje som infördes har Franklin behållit.
Klubben har också varit på ett värmande träningsläger i Spanien och värvat in några nya spelare där framför allt Emilia Larsson sticker ut. Allt detta visar de gamla spelarna att även klubbledning är villig att bjuda till och satsa.
Emilia Larsson blir absolut något att bygga offensiven runt, en speldosa om ni så vill. När jag såg henne på första träningsmatchen i februari var hon nästan väl dominant och blev då lite för bollkär. Kan hon undvika detta men behålla det höga bolltempot hon fick med sig från mästarklubben Linköping är massor vunnet. Nu är just det sistnämnda väldigt svårt att behålla när man kliver ner divisionsmässigt. Men Emilia kommer att bli IFK:s offensiva kreatör nummer ett.
Den defensiva regenten står tyvärr på sidan om. Oj vad jag kommer att sakna Frida Ahlerup. Hennes långtidsskada är en tung förlust trots att hon egentligen inte kan beskrivas som en bolltekniker. Men Fridas personlighet, vinnarskalle, offervilja och förmåga att höja sig efter motstånd är egenskaper hon är ensam om i IFK. Ta bara cupmötet mot Linköping i höstas då Frida var magnifik och stoppade Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö gång på gång.
Det ska också bli kul att följa utvecklingen på truppens senaste ungdomslandslagsmeriterade spelare, Lisa Flisell och Maja Björklund. Frågan är var Maja ska placeras på plan. Hon har flyttats runt på rätt många positioner vilket inte är bra. I alla fall inte för hennes egen utveckling. För laget är det perfekt med en spelare som kan petas dit där det behövs och göra stabilt i från sig.
Nu är väl förhoppningen att hon blir en wing-back på kanten framför trebackslinjen. Där ska hon vara med sitt bolldriv och tuffhet.
Serien då? Jag utgår från att IFK kommer att hålla till på den övre tredjedelen av tabellen. Med den truppen man har finns det fog för att klara detta. Stockholmsklubbarna är luriga. Sätra och BP var bra i fjol och har båda målsättning av vara i toppen. BP, där förra IFK-spelaren Fia Jonsson finns numera, har serieseger som målsättning.
Boo, IFK:s premiärmotståndare, var trea i serien i fjol och har kvar ungdomslandslagmeriterade 18-åringen Emma Westlin. Älta kommer från elitettan men verkar ha fått behålla de flesta i truppen. De blir säkert också farliga.