Den 1 september börjar jakten på dovhjort. På flera håll i länet bedrivs den i år för första gången utifrån skötselplaner, upprättade av älgskötselområdena i ett första steg mot bättre förvaltning av dovhjorten.
– Inte alla skötselområden kommer att ha färdiga planer. Men Rom byggdes inte på en dag.
Det konstaterar Johan Varenius, jakt- och viltansvarig vid länsstyrelsen. Han leder det förvaltningsprojekt som länsstyrelsen startade för drygt ett år sedan.
Projektet är unikt i landet och har flera syften: att tillvarata hjortens roll i ekosystemet men samtidigt minska skadorna av djuret till en acceptabel nivå och reducera stammen där den blivit ohållbart stor.
Markägare, jordbrukare och jägare deltar frivilligt för att bidra till att dovhjorten ska förvaltas på samma sätt som älg och kronhjort.
Intresset är stort. När projektet nu gått in i skarpt läge deltar 18 av länets 43 älgskötselområden. Dessa motsvarar 226 000 hektar av den 550 000 hektar jaktbara arealen i länet. I stort sett alla områden där dovhjorten är vanligt förekommande är med.
– Mycket av jobbet görs av områdena. Det kommer nog att ta några år innan det sätter sig, säger Varenius.
På vissa håll i Sörmland är det akut nödvändigt att få kontroll över hjortens tillväxt. På plussidan bidrar dovhjorten till att hålla landskapet öppet och har ett erkänt fint kött. På minussidan vållar de stor skada där de blivit alldeles för många. Särskilt gäller det i trakterna runt Nyköping och i västra länet.
Tillsammans med annat klövvilt står dovhjorten för ett mycket högt och kostsamt betestryck på odlingsmarken. Vid höga koncentrationer finns hjorten på jordbrukarnas åkrar dygnet runt, året om, och orsakar även omfattande ligg- och trampskador på grödorna.
Djuret är också ett stort aber i trafiken. Sörmland kommer på andra plats i landet när det gäller viltolyckor med dovhjort – i fjol 366 olyckor av totalt 3 039 viltolyckor i länet. Det innebar en ökning med 210 procent sedan 2010, enligt Nationella viltolycksrådets statistik.
Hittills i år har 138 olyckor skett, de flesta i Nyköpingstrakten men flera också i bygderna kring Katrineholm, Vingåker, Flen och Trosa.
Avskjutningen har ökat men inte tillräckligt. Det är förklaringen till djurets expansion, tror Varenius.
– Det kan ha underskattats hur många hjortarna är och hur många som skjuts. Det finns också många markägare som vill ha dem kvar.
Med stöd av skötselområdenas inventeringar, avskjutningsstatistik och studier av flockarnas könssammansättning ska kunskapen om dovhjortstam och dess faktiska storlek bli bättre, både lokalt och i länet. Därmed blir det tydligare att se var och hur jägarbössorna behöver hålla stammen i schack.
– Vi hoppas ju att hjorten ska ses som en tillgång där den i dag ses som ett problem.