Monica Hedén-Krusell kommer från Skattungbyn i Orsa i Dalarna, men kärleken fick henne att flytta till Nyköping för fyrtio år sedan. Men det var inte bara kärleken till maken Benny – utan även den till havet.
– Jag längtade till havet där i skogen, i innersta Dalarna. Havet kallade på mig, berättar Monica.
I Nyköping kunde hon komma ut på det stora blå med havskryssaren Sard Ana som hennes man var delägare i och som han seglat på sedan barnsben. En båt som läts byggas 1947 av AB Nyköpings automobilfabriks chef Carl Kjellberg - därav namnet "Ana".
– Det är en unik båt, det finns bara ett exemplar. Vi har åkt på långseglingar till Tyskland bland annat. Fyra veckor varje år brukade vi vara borta, berättar Monica.
Under 80-talet började hon engagera sig i Svenska veteranbåtsföreningen som jobbar för bevarandet av gamla båtar och som regelbundet ordnar träffar, bland annat i Nyköpings hamn. Samtidigt jobbade Monica som distriktssköterska och var engagerad inom Socialdemokraterna med sikte på riksdagen. Livet tog dock en vändning när hon fick ett isras över sig på gatan för 23 år sedan. Olyckan gav henne bestående skador och smärtor.
– Jag kan gå, men jag lever med smärta och har dålig balans. Det händer att jag ramlar ibland, säger Monica.
Livet efter olyckan beskriver hon som en kamp, både mot försäkringsbolag och för att få tillbaka sitt vanliga liv. Hon var tvungen att lära sig att gå och tala igen och fick sluta jobba. Segling var inte heller längre något självklart. Men havet kallade fortfarande på Monica. En tid efter olyckan fick hon sina personliga assistenter att tippa henne ur sin rullstol hon då satt i, rätt ner i havet vid naturreservatet Stendörren.
– Då låg jag där och flöt och njöt och fick igång ben och armar på ett helt annat sätt. Sedan fortsatte jag med det och det har varit en fantastisk rehabilitering för mig, berättar Monica.
En tid efter det började hon så småningom även ta sig ombord på båtar igen och livet har fortsatt. Nu på fredagen är det veteranbåtsmöte igen i hamnen i samband med Nyköpings gästabudsjubileum. Men båten Sard Ana, som Monica nu äger ensam tillsammans med sin man, ligger kvar på land. Maken har ådragit sig en skada som gjort det svårt att jobba med båten.
– Tanken är att vi ska hitta någon annan intresserad som vill ta över den, tyvärr, berättar Monica.
Men motgångarna till trots så ser Monica positivt på framtiden. De olika turerna i livet har fått henne att inse vad som är viktigt.
– Jag lever för dagen, och tar av det livet ger mig. Jag försöker göra det som är roligt, och det andra tråkiga skiter jag i! säger hon och skrattar.