Han erkänner att det var lite spänt i den allra första tävlingen för året efter att ha bott och tränat i Århus på Jyllands östkust.
– Sprinten i premiären i Sorø på Själland, söder om Roskilde, var absolut ingen höjdar-
insats. Stirrigt. Jag ville kanske för mycket. Då kom det småmissar. Jag kom aldrig in i det, summerar Simon Larsson.
Lite press då när det på lördagen var dags för medeldistans i vad danskarna kallade typisk mittsjälländsk skog. Ska man översätta det med sörmländska mått rent tekniskt så var det ”medelmåttaterräng” med ganska mycket stigar.
– Men det är absolut inte lätt att komma som svensk och prestera här. Det är många som är löpstarka, är tekniskt skickliga i dansk terräng men även vana med just det här terrängavsnittet.
Simon stod upp bra:
– Bättre än i sprinten i alla fall; nu hade nerverna släppt. Jag hade ett par mindre missar, men en fin känsla både fysiskt och tekniskt. Surt att bli fyra både på lördagen och söndagen då det var så nära tredjeplatser – jag får ändå vara nöjd.
På söndagens långdistans gjorde Simon det bästa loppet rent tekniskt.
– Ja, ser man over all så var det så: stabilt egentligen hela vägen. Jag blev lite trött på slutet, annars hade det blivit en tredjeplats. Men löpvägen var 16 kilometer så det var tufft.
Och ändå ett kvitto på att du
ligger rätt i träningen va?
– Ja, jag har haft en bra träningsperiod och har kunnat köra på ganska hårt, men kände ändå att kroppen var förhållandevis fräsch. Kroppen känns bra.
Annars är det väl en påtaglig risk att man kör för hårt när du drar till Danmark och bara tänker orientering?
– De största farhågorna var att skaderisken var stor i början eftersom vi tränar mycket annorlunda gentemot i Sörmland. Här är det mycket mera intervallträning, tröskel. Underlaget är oftast hårt, mycket asfalt och grus.
– Jag hade småkänningar i en fot i början, men en förkylning kom med bra tajming. Då blev det automatiskt vila från löningen och sedan dess har jag inte haft några känningar.
Du valde väl HELT rätt år för att träna i Danmark med tanke på att det snöade så sent som i dag i Nyköping?
– Ja, absolut, det känns jäkligt bra att vara i Danmark när man läser om alla inställda tävlingar i Sverige, till och med SM i ultralång. Det här har verkligen fallit på plats. Vi har inte haft någon snö alls sedan januari. Så visst var det rätt år att åka ner...
Hur känns det socialt att lämna släkt och vänner?
– Det funkar också väldigt bra; man tränar så pass mycket att jag inte hinner reflektera. Livet består mest av att träna, äta och återhämta sig. Det är bra träningskompisar och så inspirerande och bra miljö att jag inte känner någon hemlängtan.
Vad väntar härnäst?
– Jag är redan på ett läger, tillbaka på Jylland men i Silkeborg och med danska och norska juniorlandslandslaget med fokus på teknikträning. Det blev lite lugnare under måndagen då alla var slitna, men sedan trappas det upp. I helgen är det tre nya tävlingar, påsklöp på Jyllands västkust. Säsongen har kickstartat i gång.
Är det tufft på löppassen med danskarna och norrmännen?
– Det är många vassa löpare. Många av dem mötte jag i helgen, sedan blir det bra tillfällen att sparra mot varandra nu efter de två första lugnare passen.
Vad blir det för tävlingar
i Sverige för din del?
– Swedish league går lämpligt nog i Landskrona i april. Jag kommer bara springa de tre deltävlingarna i Skåne och avslutande jaktstarten i Linköping. Sedan är det Tiomila med OK Hällen och viktiga JVM-tester i Åhus och Kristianstad.
Det ser väl lovande ut hittills?
– Ja, och jag håller tummarna att det fortsätter att flyta på. Jag gör jobbet varje dag så får vi se vart det bär...