Ett oroligt moln vilar över Mondo

Sportdokumentären "Born to fly" når tyvärr inte samma höjder som stavhoppsstjärnan Armand Duplantis.

Det var bara en tidsfråga innan framgångsagan om stavhoppsstjärna skulle bli dokumentärfilm. Men Armand Duplantis förtjänar bättre än den halvt engagerande sportkrönikan "Born to fly".

Det var bara en tidsfråga innan framgångsagan om stavhoppsstjärna skulle bli dokumentärfilm. Men Armand Duplantis förtjänar bättre än den halvt engagerande sportkrönikan "Born to fly".

Foto: Adam Klingeteg/Red Bull Content Pool

Recension2022-09-30 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Born to fly

Visas på: Bio

Medverkande: Armand Duplantis, Greg Duplantis, Helena Duplantis

Regi: Brennan Robideaux

Speltid: 96 min

Betyg: 3

Det var bara en tidsfråga innan någon skulle förvandla Armand "Mondo" Duplantis liv till en dokumentär. Ett mer fascinerande objekt får man leta efter, för trots alla skriverier och "Skavlan"-intervjuer har landets friidrottsfantaster och perfektionister länge längtat efter att få en inblick i den största stavhoppsstjärnans liv och disciplinerade hjärna. Men den amerikanske regissören Brennan Robideaux lyckas tyvärr bara delvis med uppdraget och anstränger sig, till skillnad från Mondo, inte särskilt mycket för att leverera något mer djuplodande än en halvt engagerande sportkrönika.

Känsliga tittare bör varnas för den före detta stavhopparen (och numera pappan) Greg Duplantis hårda uppfostringsmetoder. Även om man kunde ana att en så extremt ung talang som Mondo inte hade kunnat födas i ett flumskolevakuum, väcker insynen i ett familjeliv som är helt underordnat stavhopp, resultatinriktad träning och otaliga tävlingar minst sagt skräckblandad förtjusning. Men regissören sopar hela tiden snabbt känslorna och relationerna under stavhoppsbädden för att fokusera på kommande rekordmål och mästerskap. Mondos passion för friidrottens visuellt mäktigaste gren smittar givetvis av sig, men det är inte utan att man – redan i filmens inledning – allt ivrigare börjar välkomna en offentlig diskussion om unga idrottares psykiska ohälsa.

Brennan Robideaux navigerar lite tanklöst och slarvigt genom Armand Duplantis resa från (pappas) barndomsdröm på en bakgård i Louisiana till (mammas) Sverige och OS-guld i Tokyo, och nuddar bara ibland vid tonåringen som så frenetiskt håller i den långa staven, ställer skyhöga krav på sig själv och döljer det sjukligt bleka ansiktet i händerna. Det ägnas mer tid åt att porträttera några utvalda konkurrenter och stavhoppsidoler än åt att utnyttja dokumentärgenrens potential och klippa ihop en sammanhängande berättelse om sanningen bakom denna övermänskliga drift att flyga.

Vid 22 års ålder är världsstjärnan Armand Duplantis en levande legend, och han har dessutom uppnått allt som en idrottare någonsin har kunnat drömma om. "Born to fly" gläntar på dörren till denna sanslösa framgångssaga men lyckas inte förklara varför det – trots äran och berömmelsen – vilar ett oroligt moln över lilla Mondo.