I helgen var Baltic Harmony tillbaka med en ny julshow på teatern. Det var väl det som de flesta trodde och hoppades. Förra året var ju kören tvungen att hoppa över. Och det gav uppenbarligen svåra abstinensproblem för medlemmarna, framgick det av deras nya svenska text till "Last Christmas".
Men nu finns Hanna-Märta Bergström som ny dynamisk och musikalisk dirigent och vad jag kunde se även ett halvdussin nya medlemmar, så att de på scenen i lördags var 24 sångare. Möjligen var det ibland lite tunnare eller svagare klang än tidigare, men sångglädjen och koncentrationen var på topp.
Upplägget med olika delar och klädbyten emellan och allt det glittrande på och ovanför scenen och den blå stjärnhimlen var ungefär desamma, musikerna likaså, vilket fungerade jättebra. Låt mig bara nämna vilket skönt sväng det blev från kompet över "Jag såg mamma kyssa tomten" och från en av stämmornas sjungna wau-wau wau-wau.
Speltiden var på bortåt en och en halv timme. Det är ambitiöst och generöst att bjuda på något sådant och nästan allt satt utantill.
En nyhet var att Sara Hyvönen och Tony Hadders engagerats för att bryta av med helt annan musik och något visuellt i form av en liten ljusshow med jonglerade färgade ljusbollar och lugn akrobatik som handstående med spel på harpa till.
Modigt och bra för kören var det att så många ställde upp och sjöng solo, med lite ojämnt resultat, men som bäst riktigt fint. Kvartetten Breeze kunde låta för vekt men lät ren och med känsla. Sedan är det roligt att kören och presentatörerna har barnasinnet kvar och ställde upp på den nya idén att första akten var en julmaskerad med både lucior och änglar och en vandrande julgran. Men så sjöng de också med eftertryck i sången om "Mer jul".
I mitten gällde tufft helsvart, till och med skinnpaj med nitar, och snärtiga handclaps i "Rolling in the Deep". Som final guld och silver och skinande vitt och först nästan lite för många låtar på rad om ljus och gose-stämning. Men med Hanna-Märta Bergström som rivig solist plus en danstrio blev det fart på "All I Want for Christmas" med alla som en jättestor doa-kör.
Genomtänkt: att guldridån drogs åt sidan och stjärnhimlen kom tillbaka som fond för allsången "Nu tändas tusen juleljus".