På ett sätt stämmer det förstås. Julen 1988, när handlingen i "Rent" tar sin början, var den unga ensemblen inte ens påtänkt. Ändå känns allting väldigt här och nu så fort ridån går upp.
"Hur ska vi betala?" sjunger 40-50 röster i ett energiskt och välarrangerat öppningsnummer. Orkestern backar upp med en sällan skådad – och hörd – musikalisk frenesi. Det kan inte bli annat än medryckande.
"Rent" har satts upp flera gånger tidigare av musikesteterna i Nyköping, och det är ett modigt val. Den är lång, har en tämligen becksvart handling och kryllar av såväl invecklade intriger som uppenbart svåra låtar.
Men kanske är det just utmaningen som Lena Malmberg och hennes elever velat åt. Det krävs en hel del för att ro en musikal av det här slaget i land: målmedveten regi, smart koreografi och sceninsatser som räcker ända fram, till exempel.
I årets uppsättning på Culturum är man i stort sett hemma. Öppningsnumret är långtifrån det enda som sjuder av energi, och som får de mest ovilliga av fötter att börja stampa takten i smyg. Andra är engagerande på ett annat sätt – får det att knipa till i hjärteroten eller bli en aning fuktigt i ögonvrån.
Men ett aber som "Rent" i Culturum brottas med är att det verkligen krävs stark sång för att orden – och med dem handlingen – ska nå publikens öron. Annars försvinner de någonstans mellan orkesterpodiet och tredje raden.
På sina håll svajar det naturligtvis. I vissa fall är det säkert premiärnerver som gör sitt till, för redan en bit in i föreställningen är det som att flera röster vuxit till sig. Blivit självsäkra och börjat ta plats.
Andra gör det på ett självklart sätt redan från början. Nellie Karlsson och Fanny Milosavljevic är exempelvis båda utmärkta i rollen som Mimi Marquez, och Emma Eneling och Jennifer Karlsson gör varsin kristallklar Tom Collins.
Att det är tjejer som gör flera av manusets killroller framstår, faktiskt, inte som en nödlösning. Det är snarare något som bidrar till känslan av modernitet. Emma Eneling och Cornelia Hey är kärleksparet Tom och Angel, helt enkelt. Punkt.
Kärlek, fattigdom, droger, hiv och döden är några av den här musikalens genomgående teman. Den är med andra ord inte särskilt barnvänlig. Dock handlar den även, som refrängen "din dag är i dag" antyder, om att bejaka den livsglädje man faktiskt har.
Det lyser igenom i den här uppsättningen. "Rent" i Culturum är en upplyftande historia.