Under hand blev slottsparkens gräsmatta en enda gegga.
Diggiloo
Medverkande: Daniel Norberg, Hanna Hedlund, Jessica Andersson, Anne-Lie Rydé, Andreas Lundstedt, Liamoo, Bruno Mitsogiannis, Nike Sellmar, Maria Sur, Lisa Stadell, John Lundvik och Thomas Di Leva
Kapellmästare: Robin Svensson
Plats: Sundbyholms slottspark
Nej, det är inte sant att regn bara gör att mötet mellan artisterna och publiken blir starkare.
Söndagens Diggilooshow i Sundbyholms slottspark hade varit mer njutbar om vi hade haft 22 plusgrader och suttig mitt i en magisk solnedgång. Att säga något annat vore hyckleri.
Nu blev hela tillställningen i stället något av en kamp mot elementen, och många av besökarna fick utstå en hel del umbäranden för att ta sig till spelplatsen och se showen.
Med det sagt är jag sjukt imponerad. Först och främst av publiken som höll humöret uppe.
Folk var såna proffs! Ordentligt klädda för vädret. Många hade promenerad i ösregnet ända från Sundbyholms travbana, med packning och gummistövlar. Ändå var det bara glada miner under kapuschongerna.
Roligaste numret var ett "battle" mellan Daniel Norberg och Bruno Mitsogiannis.
Och gladare blev de vartefter kvällen led.
För regnet lättade och artisterna bjöd verkligen på en underhållande show, som åtminstone fick mig att vira in min blöta byxbak i den klassiska Diggilofilten av fleece och låta mig svepas med av Sveriges mest väloljade underhållningsmaskin.
Diggilooturnén firar alltså 20 år. En unik bedrift i svensk nöjeshistoria som har lyckats mycket tack vare att arrangemangen alltid är välordnade, känns bjussiga och aldrig är snorkiga.
Liamoo i finalnumret, där man hyllade Diggiloo-trunéns upphovsman, Lasse Holm, och Torgny Söderberg som skrev låten.
Jubileet uppmärksammades på olika sätt i showen. Dels musikaliskt, med ett omfattande potpurri med låtar av Lasse Holm och Torgny Söderberg, men även i några riktigt roliga filmklipp, signerade komikern och programledaren Daniel Norberg.
Han axlade uppdrgen som kvällens värd och komiker, och han gjorde det riktigt bra. Eftersom Daniel Norberg också kan sjunga gled hans humorinslag ofta sömlöst in och ut ur numren, vilket var både roligt och smart.
Daniel Norberg gjorde succé som aftonens komiker.
Hanna Hedlund fungerade som Daniel Norbergs sidekick, och hon gjorde också ett strålande jobb. Att hon är riktigt rolig vet förstås alla som sett någon av Pernilla Wahlgrens humorshower som har turnerat i Sverige de senaste åren.
I övrigt var sig Diggiloo likt. Fullt blås från start till mål, med få andningspauser mellan klädbytena, alla medleyn och tillfällen för de olika artisterna att få visa upp sig från sina bästa sidor.
Utöver Hanna Hedlund och Daniel Norberg var det några stjärnor som stack ut mer än andra. Först och främst Nike Sellmar, den senaste vinnaren av "Idol". Hon är en frisk fläkt med sin avslappnade, jordnära stil och sångröst, som kommer till sin rätt i såväl en countrydänga som en sofistikerad Burt Bacharach-låt.
Thomas Di Leva och Daniel Norberg i Di Levas gamla hit "Vem ska jag tro på".
Andreas Lundstedt verkade vara på ett lysande humör och levererade flera diskolåtar än jag kan hålla räkningen på, han sjöng till publikens jubel även sin genombrottslåt från 1996 års Melodifestival, "Driver dagg faller regn".
Den här kvällen var även Bruno Mitsogiannis afton. Musikalstjärnan, vars röst verkar vara designad för att sjunga stora rockballader och smöriga italienska schlagers, har ju rötter i Eskilstuna. Kanske gjorde det att han var extra peppad. Hur som helst fick han visa Eskilstunapubliken att han både är rolig och kan sjunga skjortan av vem som helst.
Bruno Mitsogiannis och gitarristen Joacim Backman i ett av kvällens mest bejublade nummer: John Bon Jovis "Bed of roses".
En annan som fick publikens kärlek var Thomas Di Leva. När han gjorde sin tolkning av Bowie-låten "Life on Mars" ville applåderna aldrig ta slut.