Drömmen om den smarta telefonen blev en mardröm

Är det en ödets nyck som gör att vi alla går runt med Iphones i stället för Blackberrys? Datanördarna skildras med varmt hjärta i berättelsen om techbolagets uppgång och fall.

Uttrycket "upp som en sol, ned som en pannkaka" är synnerligen träffsäkert för att beskriva historien om Blackberry.

Uttrycket "upp som en sol, ned som en pannkaka" är synnerligen träffsäkert för att beskriva historien om Blackberry.

Foto: Nonstop Entertainment

Recension2023-06-15 11:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Komedi/Biografi

Titel: Blackberry

Visas på: Bio

I rollerna: Jay Baruchel, Glenn Howerton, Matt Johnson

Regi: Matt Johnson

Speltid: 120 min

Betyg: 3

Steve Jobs, Mark Zuckerberg och flera andra i den digitala revolutionen har fått sina biopics. Så varför inte skaparna av Blackberry – den första framgångsrika smarta telefonen. Låt vara att det snurrar så snabbt i den världen att de som har dött längs vägen knappt ens omtalas av gamarna. Blackberry hade dock nästan 50 procent av den nordamerikanska marknaden när bolaget var som störst, runt millennieskiftet och några år framåt. Uttrycket "upp som en sol, ned som en pannkaka" är synnerligen träffsäkert i det fallet.

Det börjar med ett antal datanördar samlade runt en smått genialisk men socialt handikappad uppfinnare, Mike Lazaridis, och en desto mer socialt tänkande individ, Doug Fregin. Som så många andra hade de ett ekonomiskt tänk som var katastrofalt. I sökandet efter finansiärer träffar de Jim Balsillie som är desto bättre på det pekuniära. Efter många turer rullar pengarna in, dessvärre till slut också ut med full fart ut.

Regissören Matt Johnson lutar sig kraftigt mot boken "Losing the signal" (2015) av Jacquie McNish och Sean Silcoff. Han verkar särskilt ha ett gott öga och dito hjärta för de lite tafatta eldsjälarna, de som lite hjälplöst hamnar i större sammanhang än vad de kan fatta. Han spelar själv den varmhjärtade Doug.

"Blackberry" är en berättelse som med humorns hjälp får till en historia om "verkliga människor och händelser". Det gör att man känner för nördarna i denna virvelstorm som de inte riktigt kan greppa. Filmen blir ett slags hyllning till alla de som försöker leva sin dröm – men som vaknar efter marans ritt.

HIstorien om Blackberrys uppgång och fall blir också en stark påminnelse om hur fort tekniken snurrar på. Det känns som att det handlar om en tid för länge sedan, och då har det inte gått ens två decennier sedan bolaget helt försvann. Inte minst på grund av de vidlyftiga kontrakt som Jim Balsillie gav för att knyta upp de bästa programmerarna till Blackberry, något som skattemyndigheterna i USA inte såg gillande på. Lite illavarslande vibbar får man dock redan från början. Att bolaget startar på en ort som heter Waterloo känns som en ödes ironi. Det är nog bara Abba som har lyckats utvinna guld där.