Jag har en liten sommarflirt med Christian Kjellvander. Visserligen är jag rätt medveten om att den är enkelriktad, Kristian vet inte om att den finns, men det gör den och det är en fin liten romans. Jag har sett och lyssnat på Christian Kjellvander många gånger men de senaste somrarnas spelningar har på något vis varit speciella. Förra sommaren hade han, tillsammans med sin fru Thérèse Kjellvander, hemmaplanspubliken på Skottvångs gruva i sina händer och i lördags var det dags för ett fullsatt Fåfängan i Nyköping att få samma varsamma och innerliga behandling. Så fullsatt att publik fanns på plats timmar i förväg för att försöka ordna biljett och vara med och lyssna till en av landets mer unika röster.
Herregud din jävla klyschgubbe, vad är det som är så otroligt bra med Christian Kjellvander då? Jo, det ska jag försöka tala om. Tänk er en musiker som har en eller ett par låtar i bagaget, syns och hörs överallt, i alla lekprogram, reklam, märkliga "bakasnyggastetårtantävlingen", vimmelpremiärer eller matlagning hos Plura. Ta sedan bort allt det där rasslet runtomkring och fokusera på musiken. Där finns Christian Kjellvander. Han gör musik som går in i folks huvuden och hjärtan, punkt. Det blir inget extra allt eller plusmenyer. Det vi fick i lördags var en man som tillsammans med sin fru smyger ut på Fåfängans utescen och nästan blygt bjuder på en dryg timmes musik. Och han gör det för en till stora delar redan frälst publik. Vi vet vad som väntar. Fantastiska låtar, gitarrspel, en säregen röst och sköra, vackra stämmor av Thérèse. Inte mer än så, inget mellansnack, inget flörtande med publiken, inget gyckel. Det som sker får ta sin tid, vill Christian stämma sin gitarr i en halvminut under tystnad utan att ens titta ut i publiken så blir det så. Utan mellansnack är det inte helt lätt att veta men troligtvis fick vi minst ett smakprov på nytt material i lördags vilket togs emot väl. Rockigt med tydlig refräng lovar gott.
Det enda som bröt av lördagens spelning en aning var Thérèse Kjellvanders getingskräck som tvingade henne av scenen en kort stund vilket faktiskt också blev en rolig spontan öppning till samtal med publiken om sommarens surrande flygfän. Synd visserligen att getingincidenten inträffade under den fantastiska "The Mariner". Eller gjorde den det? Det kan ha varit under någon annan låt men, och här kommer ändå lite kritik mot min sommarflirt, det blir lite enahanda.
Gitarr, fantastisk sång och vackra stämmor är fint men något kan ibland behövas för att krydda till det lite. Och det räcker inte riktigt med att bjuda på Tom Pettycovern "Southern accents" som extranummer i Kjellvanderversion.
Men som nämnts tidigare. Vi vet vad vi får och när det rinner tårar på kinderna i publiken under exempelvis den fina "When the morning comes" är det svårt att klaga på det som bjuds. Christian och Thérèse Kjellvander, vi ses nästa sommar hoppas jag.