Gunhild Carling är ett energiknippe och en multiartist. Det vet vi från bland annat Let’s Dance och Jazz på Nyköpingshus. Sedan dess har hon utökat till att bjuda på varieté med stor orkester och i amerikansk showstil från 1920-talet och ett par decennier framåt. Ni minns väl stilen från filmen ”I hetaste laget”.
I går kväll var turen kommen till Nyköping och nästan fullsatt salong i Culturum. Då hade hon och bandet redan ett tjugotal spelningar avklarade och allt satt som smäck. Ja, i början nästan lite för mycket flås pådraget till nästa nummer så att hon inte hann med sin publikkontakt riktigt.
Men det tog sig snart med den saken och blev en mycket underhållande kväll med begeistrad publik och färgstark show för alla jazztokiga. För det är den klassiska swing-storbandsepoken hon bygger på, fast hon skrivit de flesta låtarna själv. Lägg till en tjusig ljussättning med proffsiga följespotar så man verkligen såg solisterna. Plus en trollkort och en luftaktakrobat, som också var eldslukare i finalen.
Hon sjunger en del tryckare om månsken och kärlek, men oftare är hon jättetuff tjej fast hon går på sylvassa klackar och läcker som en cirkusprinsessa. Och det är mest gasen i botten och mycket djungle-fever med growl och mullrande trummor. Plus en basist som kan stilen med att dra-och-släppa strängarna. Och så en duktigt gäng dansare i många olika kostymer som får snurr på det där med lindy hop och charleston och boogie woogie.
Hon glänser med alla kostymer i guld och silver och omöjligt bluesiga solon på blockflöjt och säckpipa, men alla i bandet får korta inpass med solon. Och det säger mycket att hon vågar ha med en så urvass trombonist i sitt band.