"Peer Gynt" på Östgötateatern är en fest för många sinnen, där scenografi, och kostymer, smink, peruker och musik bidrar till att föreställningen är sjukt underhållande. Här är en bild från en bröllopsscen.
Teater
Peer Gynt
Av: Henrik Ibsen (översättning av Lars Forsell)
Regi: Marie Nikazm Bakken
Medverkande: Joel Ödmann, Lola Zackow, Camilo Ge Bresky, Lisa Hu Yu, Thora Møller Jensen, Hanna Dawit, Stina von Sydow och Maria Zakrisson Mortensson
Scenografi och kostym: Tone Aminda Gøytil Lund
Mask och perukdesign: Anna Andersson
Östgötateatern, Norrköping
Henrik Ibsen skrev "Peer Gynt" år 1867 som en dramatisk dikt på vers i fem delar. Dramat är satiriskt och huvudkaraktären Peer Gynt är inte någon rättrådig hjälte, utan snarare en självupptagen, ansvarslös lycksökare med storhetsvansinne och livlig fantasi och noll konsekvenstänkande.
I Joel Ödmanns skepnad är han något av en utflippad dokusåpa- eller rockstjärna som man gärna garvar åt när man ser i tv eller på fester, men som man inte vill ha någon djupare kontakt med. Dels för att man tycker att personen verkar ganska korkad och ryggradslös och dels för att man anar en bottenlös tragedi under ytan.
Redan innan ridån går upp får publiken en hint om vad Peer Gynt är för en typ. Joel Ödmann kommer in som en megaloman stand up-komiker som lovar att göra vad som helst efter publikens önskemål.
Han är klädd i toppluva, en one-piecedräkt med lusekofte-mönster och har en frisyr och sminkning som är en blandning mellan hårdrockaren Dee Snider och en norsk skidsupporter i Holmenkollen.
Sedan brakar hans äventyrsresa igång: han lämnar sin fattiga och dyrkande moder i torpet och drar på bröllopsfest. Bruden är storbondens dotter Ingrid, som tröttnat på att vänta på Peer och nu gifter sig med en annan. På festen träffar han Solveig som blir hans livs kärlek, men trots det sticker han från festen med Ingrid. Detta leder till att Peer blir fredlös och flyr upp på fjället, blir uppraggad av en trollflicka, blir fast i Bergakungens sal, flyr och hamnar i Marocko, skapar sig en förmögenhet och förlorar den hos den förföriska Anitra, kommer till Egypten och färdas på ett skepp som förliser innan han återkommer som en åldrad man till hembyn och tvingas möta sig själv och hittar hem hos den trogna Solveig.
En av Peers eskapader leder in till Dovregubben och hans grotta. Där får publiken en maxad trollupplevelse, som bland annat för tankarna till en galax lång, långt borta.
Allt går i ett högt tempo, med massor av scenografi, musik, dansnummer och en rejäl nakenchock. lnfallen är många och blinkningarna till olika populärkulturella verk är många – från 50 Cent och Madonna till Star Wars och Ronja Rövardotter.
Joel Ödmann är på scenen hela tiden och har en otrolig närvaro, tajming och kontakt med publiken. Dessutom är han en fullfjädrad improvisatör och imitatör som plötsligt kan växla från karaktären Peer Gynt till komikern Per Andersson och tillbaka igen i ett ögonblick.
Lola Zackow spelar bland annat Solveig och Anitra.
Lola Zackow är också fantastisk som en skidande Solweig i stövlar och den förföriska Anitra, som får Peer att drabbas av åldersnoja och förvandlas till en skamlös sugardaddy.
Hela ensemblen är otroligt vältajmad och imponerar i såväl sång- och dansnummer som i de många olika karaktärerna som Peer möter på sin resa.
Det konstnärliga teamet bakom uppsättningen har låtit fantasin flöda, och scenografi, kläder, mask och peruker är värda ett teaterbesök i sig.
Som publik gäller det att släppa sargen och bara åka med. Räkna med tre timmar av upptåg, skratt, improvisationer och överraskningar. Det är något utmattande men ger också en rejäl boost av inspiration.