Ett förväntansfullt sorl ligger över borggården innan spelet tar sin början. En hel del släkt och vänner sitter det i publiken, förstås. Och en hel del Nyköpingsbor med järnkoll på vad som komma skall. Men kanske är det också en och annan turist som letat sig hit, och som nu står i begrepp att förföras och förfäras över händelserna på Nyköpingshus år 1317.
Gästabudsteater har det, i en eller annan form, spelats på borggården ända sedan 1914. Teater Sörmland gör i år sin 17:e version. Den är lik förra årets – en relativt rak musikversion där sångerna bär fram berättelsen. Men Teater Sörmland har, sin vana trogen, gjort en del mindre justeringar.
Förra året ingick det exempelvis tv-monitorer i dekoren. Det gör det inte år. Det som däremot ger gästabudet en extra dimension är att änkedrottningen är tillbaka som roll. Hon spelas av rock'n'roll-sångerskan Lotta Malmström, som gör en strålande insats. Hennes starka sång lyfter, tillsammans med rollen i sig, berättandet ovan det linjära.
Annars är det överlag gästabudsveteraner vi ser i årets föreställning. Göran Gillinger är med för 16:e gången, även om det inte 16:e gången han spelar hertig Erik. Manteln som Gillinger har lagt av sig, Kung Birger, fylls upp bra av Alexander Lycke. Jenna Gillinger och Anna-Maria Hallgarn delar på rollen som drottning Märta och Maja Lundqvist levererar starkt som Åsa kokerska, drottningens tjänare som går ett tragiskt öde till mötes.
"En lekstuga för vuxna barn", sa Göran Gillinger nyligen om gästabudet och repetitionerna bakom. Det märks att ensemblen har och har haft kul, i någon scen nästan lite väl mycket. Men visst – det här är ett sommarspel och en familjeföreställning. Det lättsmälta och skojfriska hör till genrens natur, också när det är en medeltida maktkamp som ligger till grund för det hela.
Samtidigt finns det scener där allvaret dominerar och där den känsliga nog kan lämnas lite skakad. Avrättningarna av oskyldiga, som Åsa kokerska och Torvald bryggare, är väl de mest talande exemplen.
De blodiga och våldsamma scenerna är i allmänhet realistiskt utförda. Det måste också nämnas att masscenerna, där hela den 100 personer starka ensemblen befinner sig i rampljuset samtidigt, liksom alltid hör till gästabudets starkaste företräden.
De unga statisterna imponerar med sin säkerhet. Och att befinna sig mitt i en sådan stor produktion, på platsen där gästabudet faktiskt ägde rum – det är inget annat än mäktigt.