Magnus Betnér inledde den regniga ståuppkvällen på Tovastugan.
Humorshow
Var: Tovastugan, Nyköping
Med: Magnus Betnér, Henrik Nyblom, Ina Lundström och Petrina Solange
Publik: 792 blöta regnrocksbärare
Först var jag rädd att folk inte skulle dyka upp. Att det rent ut sagt jättetråkiga vädret skulle ha fått biljettköparna att ändra sig och stanna hemma. Att en halvtom parkett skulle dra ner stämningen och sätta en alltför stor prägel på en annars mycket lovande kväll – jag menar, hur ofta händer det att Nyköping under en och samma afton får besök av inte en, inte två men fyra komiker av den här klassen?
Därför var det lite av ett hallelujah-ögonblick när jag strax innan showstart nådde Tovastugans entré och beskådade folkmassan.
Regnrockar och ponchos överallt.
Mat, skratt, dryck och mingel.
Ösregn: ja!
En stämning som är på topp: också ja!
När Magnus Betnér inleder kvällen ser han uppriktigt rörd ut över vilken tapper publik som samlats för att ta del av showen. Sedan drar han igång en drygt 20 minuter lång monolog som påminner alla om vilket proffs han är. Det är skämt om hur hopplöst det är att resa med kollegan Henrik Nyblom, om hur osoft det känns att fira att det gått tolv månader sedan man senast fått ligga och om att bli hatad av hela Halmstad.
Precis som när han debuterade på komediscenen kommer de bästa stunderna när han vågar vara riktigt syrlig. Utan att spoila för mycket så kommer de roligaste och mest "men-vad-fan-säger-karln"-skapande ögonblicken när han vågar skämta om försvunna ubåtar, urspårade bergochdalbanor och tjockisar på Tinder.
När det är dags för Henrik Nyblom är det sedan som att en extra växel kickar in.
Och ärligt talat: fan vad bra han är.
När Henrik Nyblom inte står upp och drar skämt sitter han ofta vid sitt piano och improviserar fram komiska musikstycken.
Visst, jag tror många kanske tycker att hans humor ibland är för larvig och barnslig. Men vi är många som skrattar tills vi kiknar när han ber publiken bestämma en musikgenre för honom att komponera en låt till. Någon ropar "K-pop" och vad som följer är absurt, hysteriskt, barnsligt och alldeles underbart.
Dessutom kommer kvällens för mig roligaste stunder när han improviserar fram humor av några av de stora elefanterna i rummet, av sakerna som sker i periferin kring scenen som alla försöker ignorera.
- Det obehagliga surret från drönaren som flyger över publikens huvud och filmar scenen.
- Den alldeles för unga tjejen i personalen som tappert springer runt i ösregnet med en diskback och plockar tomglas.
- Alla jävlar som ställer sig upp för att gå på toaletten mitt under showen.
Det är roligt, det är inkluderande och det skapar en härlig vi-känsla.
Ina Lundström fick vid flera tillfällen Tovastugans publik att vrida sig av skratt.
Efter Nyblom är det dags för Ina Lundström, och om Henrik gjorde humor av att skapa gemenskap så gör Lundström ofta motsatsen – hon lockar fram skratt efter skratt genom att koka ihop riktigt dålig stämning.
Som när hon skämtar om att det är universellt känt att kärlekspar som varit tillsammans i mer än 10-15 år alltid slutar ha sex med varandra, och när hon sedan stannar i det resonemanget lite för länge för att det ska kännas bekvämt för alla som känner sig träffade.
Petrina Solange avslutade komedikvällen med roliga skämt om allt från monotom klädsel till krig och fotboll.
Kvällen avslutas av Petrina Solange, och av publikens jubel att döma då hon kliver på scenen verkar det som att extra många kommit hit för att se just henne. Trots att hon har det enormt svåra uppdraget att följa tre komiker som alla rivit av väldigt lyckade sets så lyckas hon ändå att höja nivån ytterligare några snäpp med sina skämt om att onanera till fotbolls-VM, att bära samma outfit 365 dagar om året och om hur kasst Sverige ligger till om Ryssland skulle invadera. Under det sistnämnda ämnet får hon dessutom till en riktigt lyckad publikinteraktion när hon ber alla som gjort lumpen räcka upp händerna (kanske fem pers) följt av alla som inte gjort det (nästan 800).
När hon till sist tackar för sig minns jag plötsligt att jag är både blöt och kall – två saker som de fyra komikerna helt fått mig att glömma. På väg mot bilen ser jag uteslutande glada ansikten under kapuschongerna, och jag hör flera personer fråga sina vänner: "Vem tyckte du var bäst, då?" bara för att få svaret "alla!"
Jag håller med.