Konsert
Svarta Ballader
Med Sofia Karlsson
Längd: 1 tim, 15 min
Antal visor: 15
Skottvångs Gruva, Gnesta
När Sofia Karlsson spelade sina Dan Andersson-tolkningar i Skottvång första gången 2006 var det i den gamla gruvhagen inför 1000 personer vilket måste vara något av ett publikrekord. Den här lördagskvällen var publiken också ovanligt månghövdad, runt 400 pers hade löst biljett. Jag vet inte om jag sett så många personer där tidigare. Det kryllade av fällstolar framför scenen.
Det kan ha sin förklaring. Under dagen hade nämligen Östra Sörmlands Gruvförening tänt sin årliga kolmila och över bygden svävade därmed en doftande rök som accentuerade konsertens lyriska stoff: Dan Anderssons folkligt ödemarksbaserade naturdikter.
Sofia Karlsson slog igenom stort med sin andra platta "Svarta ballader" som kom 2005 och som hon nu 18-årsjubilerar med. Hon blev känd för sina våghalsiga och gränslösa tolkningar där hon gav en flämtande puls åt Dan Anderssons kolaruniversum.
I Dagens Nyheter kallades skivan för "ett litet mirakel" och Karlsson gjorde folkvisan ny och fräsch för vår tid.
Samtliga av skivans elva låtar spelades denna kväll således i sin korrekta ordning. Lite ordinärt, lite trist, lite vanligt, kan man tycka.
Den sega "Jag väntar" inledde med andra ord tätt följd av en av konsertens bästa nummer "Vaggvisa" med sin bubblande energi av kärva underströmmar och ett svängigt gitarrkomp av Karlssons enda medmusiker Gustaf Ljunggren (mycket bra).
Jag har aldrig varit med om en så tyst och andaktsfull publik i Skottvång tidigare. Ett slamrande grytlock från serveringen dånar, några som står och snattrar lite tyst får onda blickar, en hund som kräks avslöjar sig obönhörligt i sommarkvällen.
Sofia Karlsson plockar fram Dan Anderssons gamla gitarr, klinkar på den, det byts instrument ideligen. Fiol, tvärflöjt, klarinett, slide guitarr. Men bara ett fåtal gånger orkar instrumenteringen upp till de höjder där de hör hemma. "Du liv" är en sådan visa där Ljunggrens komp får alltihop att sväva.
Olyckligtvis har Karlsson blivit av med en av sina kompmusiker inför kvällens konsert och det märks.
Men några fler guldkorn kikar fram mot slutet; "Minnet" med jazzig feeling på klarinetten och så några publikvalda extranummer, främst den för aftonen passande "Milrök" som lockar publiken till energiskt handklapp.
Där träffar Sofia Karlsson rätt i folkdjupet.