John Woo visar var actionskåpet ska stå

Joel Kinnamans smockor räddar Hong Kong-legendaren John Woos fåordiga Hollywood-comeback.

Brian (Joel Kinnaman) hårdtränar för en blodig hämnd på sin sons mördare i John Woos Hollywood-comeback "Silent night".

Brian (Joel Kinnaman) hårdtränar för en blodig hämnd på sin sons mördare i John Woos Hollywood-comeback "Silent night".

Foto: Nordisk Film

Recension2023-12-07 11:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Action

Titel: Silent night
Visas på: Bio
I rollerna: Joel Kinnaman Catalina Sandino Moreno, Kid Cudi
Regi: John Woo
Speltid: 104 min
Betyg: 3

Liksom John Woos klassiker "Face/off" (1997) börjar "Silent night" med att ett barn skjuts till döds. I det här fallet på julafton, då ett gängkrig råkar dra förbi en familjs hus, samtidigt som pappa Brian (Joel Kinnaman) lär sonen att cykla. Ett misslyckat försök att fånga mördarna gör att Brian blir skjuten i halsen och tappar rösten, därav filmens titel som bäddar för en helt dialoglös upplevelse.

John Woo har aldrig behov av att förklara saker. I "Silent night" får vi aldrig veta vad Brian jobbar med eller något om vem han är. Inte heller varför hans fru inte verkar bry sig om att han börjar hårdträna för hämnd. Han öppnar kalendern och skriver in "Kill them all" på kommande julafton, och tillbringar månader med att bli racerförare, prickskytt och kampsportsexpert (med hjälp av videos på Youtube).

Upplägget är löjligt osannolikt men utförandet i form av detaljrikt koreograferad pang-pang- och MMA-action är omöjligt att inte kapitulera inför. John Woo låter slagsmålen dra ut på tiden, bli tunga och krävande. Det är motsatsen till den omänskliga Rambo-slakt som har blivit standard.

John Woo skapade genren som "John Wick"-serien i dag har gjort till en pastisch. "Silent night" hade onekligen kunnat utnyttja sin julstämning bättre, men på många sätt är det ändå härligt att se mästaren återvända till Hollywood efter 20 år och visa var skåpet ska stå.