Ojoj, vilken laganda det måste finnas i Tystberga. För i lördags var det premiär igen på en ny cabarevy. Så har det varit sedan 1989 med bara ett par års uppehåll. Det innebär att revypappan Johnny Larsson och hans många många medarbetare än en gång har skrivit roliga texter och övat in sånger och danssteg, letat fram kläder och gjort musikarrangemang plus att komponera och laga en trerätters meny som ska passa ihop med kvällens tema.
I år är det het mat från amerikanska södern, eftersom andra akten handlar om ett par kringresande pokerhajar i New Orleans med uppvaktande galanta damer. Namnet är Royal Straight Flush, vilket är varje spelhajs ouppnådda dröm att få som spelkort på sin hand.
Hur det går ska jag inte avslöja. Kom bara ihåg att om denna del av revyn har en viss startsträcka innan den får fart, så är den ändå typisk för hur lagandan lyser upp Tystberga. Att man ska klara generationsväxlingar när en veteran slutar med Hejsan flickor. Eller när rutinerade ungdomar försvinner för högre studier. Och att de yngre tidigt får vara med och prova på på scenen
Slutet på akt 2 är suveränt, när man plötsligt förstår vad som händer och sedan ser historien upprepa sig. Plus den fantastiska sången av Maria Larsson med ny text till House of the Rising Sun, där allt sätts in med patos i sitt sociala sammanhang, och då åtminstone jag tänkte på Billie Holidays uppväxt i elände på krogar och horhus. Tidigare hörde vi den hårda livsvisdomen att en kvinna får sin frihet först när mannen dör.
Resten är ungefär som en traditionell nummerrevy med lite av varje. Det händer att ordlekandet inte vill sig riktigt och att nummer på dialekt blir svåra, men samtidigt är ordfantasin ofta en tillång. Och Tystberga är snällare än revyn i Nyköping, det märks i det bästa dansnumret om drömmen att äntligen få gå till simbadhuset. Och inte lika tajt driven som revyn i Gnesta.
Men alla ska förstås inte vara lika. Och rolig och oväntad blir här den politiska satiren med Elina Eriksson som korkad skolchef, som vill centralisera alla elever till Nyköping och ser lärarledda lektioner på bussarna som lösning. Hon sjunger också kritiskt mot Löfven, Romson och Fridolin och ber för egen del en bön om att få vila på gamla meriter.
Tv-program är också tacksamma att häckla med, speciellt så som Tatjana Kontio läser upp samhällsinformation på överdrivet lätt svenska. Som könsroll är Timmy Paulin förskräcklig med öl i rapen och chips i påsen framför en repris av en fotbollsmatch.I slutet får Gustaf Eriksson briljera i det osannolika att programledaren för Hajk ska avgöra vilken av de tre TV-kockarna som ska segra.
Här anade jag att Ankis Axelsson skulle vinna med flirtiga konceptet mer dricka än mat. Så förstapriset blev nog en natt med programledaren. Läcker var hon också i sången om kärlekselden i början av sista akten. Men när väl Hans Ring dök upp i slutet som gammal rock’n’roll-legend var det inte mycket kvar av dennes juckande höfter, mer av stappliga steg som vore han på rymmen från ålderdomshemmet.
Lägg till en tajt och bra orkester i allt från spikpiano och hammond till latino och dansband i tretakt och med bra schlagerfeeling till den trallvänliga slutklämmen med ny text till Arvingarnas Eloise som tack-sång.
Tystberga är värt en resa.