Dokumentär
Titel: Moonage daydream
Visas på: Bio
Medverkande: David Bowie
Regi: Brett Morgen
Speltid: 135 min
Betyg: 2
"Vi ville få tvåtusentalet att hända redan på sjuttiotalet", säger David Bowie i Brett Morgens IMAX-rockumentär. Att slå på en Bowie-platta hemma i Krokek 2003 framstod alltjämt som en försmak på framtiden. Elgitarrerna vrålade om en tid då könsuttrycken spelat ut sin roll, och allt var möjligt genom konsten. Att leva utan Bowie är bitvis tungt, man får se döden som ett sista steg i hans identitetssökande.
Morgen försöker i "Moonage daydream" levandegöra Bowies själ i ett esoteriskt audiovisuellt montage. I en oavbruten bildstorm skildras ikonens karriär, samtid och estetik. Vi slipper de pratande huvudena från Todd Haynes besläktade "The Velvet Underground", utan får hålla till godo med Bowies egna aforismer på ljudspåret.
Till en början är det hänförande att serveras ett så slående ljud- och bildmaterial, men snart infinner sig en mättnadskänsla. Trots speltiden på 135 minuter, oräkneliga ord och bilder, förblir filmen en ytlig studie av Bowies konstnärskap och privatliv. Problemet bor i formatet. Morgen har helgarderat sig genom att välja en medelväg mellan biografi och musikvideo. Resultatet är rastlöst och gör knappast Bowie rättvisa.
Bowie framstår här som en normbrytare som blev trött på sin flytande identitet, sålde ut sig och klippte David Beckham-frilla. Men hans verkliga berättelse har ingen början, mitt eller slut – och är betydligt större än sina beståndsdelar.