I Bergatrollets bur vill ingen hamna. Utan vännerna hade Tova - Lina Sommevåg - blivit kvar i 700 år. Minst.
MUSIKAL
av Maria och Camilla Gripe
Idé och bearbetning: Anna Bromée
Dramaturg och regissör: Ewa Westin
Nyköpings Musikal och Operettsällskap, NYMOS.
Scen: Culturum, Nyköping
Spelas: 12/11, 17/11, 18/11,19/11
Julkalendern "Trolltider" som först såg dagens ljus i SVT 1979 älskades så innerligt att den kördes i repris julen 1985. Hela den dåtida humoreliten – Birgitta Andersson, Eva Rydberg, Siw Malmkvist, Stig Järrel, Ted Åström – tumlade runt i skogsbrynet i tv-versionen.
Nu har Nyköpings musikal och operettsällskap, NYMOS, satt upp kalendern som musikal, kanske delvis som en hyllning till manusförfattarna Maria och Camilla Gripe som båda under många år var bosatta i Nyköping.
”Följ med på en sagolik nostalgiresa in i Gläntan” skriver NYMOS på sin hemsida - och nog bjuds nostalgi alltid, för de som kan sin julkalenderhistoria.
Teatergänget har inte snålat med roliga detaljer, här finns mycket att titta på. I trädtopparna lirar en livs levande orkester med lustiga luvor på huvudknopparna, flugsvampen når upp i knähöjd, tändsticksasken är bautastor, trådrullen enorm och i Foppatoffeln går det snudd på att flytta in.
Bergatrollet - Dick Lundberg - är klart skräckinjagande.
Scenografi och dräkter är grundligt utfunderade: Häxan Maras kraxande kråkungar (?) svänger på sina långa näbbar, Bergatrollet blickar ned från stupets topp och fen Dorabella sprider stjärnglans med sin stav. När det bakas solbröd väller såpbubblor ut ur ugnen och Gorm av Gläntan visar sig vara en rappare av rang.
Kleva - Carolina Hermansson - i Gläntan.
Kanske är ändå den absoluta höjdpunkten när häxan och fen tvingas byta plats. Maras uppenbarelse blir ljuv, om än motvilligt, och Dorabellas av den mer illmariga sorten.
Gorm av Gläntan - Niclas Klingfeldt - är vaktmästare i skogen.
NYMOS har lagt ned ett jättejobb på att låta både barn och vuxna få ta plats på scenen. Här görs många fina insatser i periferin av möss, småtroll och andra väsen som sjunger, dansar och bidrar till känslan av myller i mossan. Det värmer att se ensemblens samarbete på scenen. Ljud och ljus sitter också bra. Ändå går det inte att hoppa över invändningen som infinner sig efter nästan tre timmar i fåtöljen, visserligen inklusive paus, men ändå: Längden.
"Trolltider" är späckad med roliga detaljer som tändsticksaskar och trådrullar i jätteformat, flugsvampar i knähöjd och Foppatofflor nog stora att bosätta sig i.
För visst är väl tanken att uppsättningen ska vända sig även till en yngre publik? Att göra en enda föreställning utifrån 24 avsnitt är en grannlaga uppgift som kräver brutalare rödpenna. För jag antar att musikalen inte bara är till för de kalenderbitare som såg "Trolltider" redan 79 och 85? Kill your darlings, NYMOS!
Häxan Mara och hennes kraxande hejdukar.