Roman
Carina Rydberg
Vitt slödder
Albert Bonniers förlag
Carina Rydberg har gett ut två autofiktioner; "Den högsta kasten" (1997) och "Djävulsformeln" (2000). Båda utspelar sig i skrivandets närtid och blottar Stockholms nattliv. Men den som väntar sig en fortsättning på de skandalomsusade och i viss mån sensationella självbiografiska romanerna riskerar att bli besviken. "Vitt slödder" skiljer sig åt i det att författaren går tillbaka till barndomen, familjen och tonårens obarmhärtiga värld präglad av klassklyftor, svärmerier och förakt, där framtiden utmejslas och skrivardrömmar tar form.
Ett av bokens epicentrum, över vilket ett mystiskt och lite obegripligt skimmer vilar, är en högstadiefest där skoltiden ska summeras: "Jag tänkte att detta var mitt farväl till denna förort, till det förbannade hyckleriet och lögnen om att vi alla levde lyckliga här: det vita fattiga slöddret, det rika vita slöddret och så de andra, de nyanlända, som var märkligt frånvarande på den här festen."
Hon drömmer om Amerika, det fria landet, och får åka på utbytesmånad. USA blir ett uppvaknande – hon blir varse rasismen mot svarta och drar paralleller till sina egna uppväxtkvarter: "Vi som bodde i hyreshusen kom aldrig överens med de där andra. Jag tror inte någon av oss visste riktigt varför. Det fanns en mur mellan oss och den var lika osynlig som oförstörbar. Vi hatade varandra."
Carina Rydbergs berättarjag svävar över sitt eget liv med en hård men resignerad blick. Hon stannar upp och går vidare, tar tag i nästa tråd och börja nysta, kanske i hopp om att se ett samband. Berättelserna trängs om att få veckla ut sig på de få sidorna och boken känns för kort. Varje scen byggs upp mot ett klimax som aldrig riktigt vill infinna sig. Men Rydberg är en stilist av högsta rang och så skicklig på att återuppbygga spänningsförväntan att man hungrigt läser vidare.
"Vitt slödder" blir också ett slags förklaring till författarens tystnad. Förstörda manuskript som följs av ekonomisk ruin och hemlöshet gör att hon som vuxen tvingas flytta hem till föräldrarna för att där finna en familj i upplösningstillstånd. Det är synd att förlaget har slarvat med korrekturen, för Rydbergs språk är en ren litterär skönhet. Måtte det inte gå 16 år till innan nästa bok, måtte detta vara en ny början.