Hallå där, alla Nyköpingsbor. Och alla ni som bor runtikring också förstås. Det är något stort och roligt på gång i Culturum detta veckoslut. Något som aldrig hänt där tidigare vad jag minns. Där sjungs nu de allra bästa slagnumren ur de allra bästa musikalerna. Både av kör och barnkör, av solister och ensembler.
Det är Nymos som fyller 25 år och har kallat tillbaka huvudrollsinnehavarna så de får uppträda igen, ibland många år efter att de stod på scenen. Det fungerar och fungerar till och med jättebra för det mesta.
Och så backas allt upp av en stor, alldeles riktig symfoniorkester. Och det ska sägas direkt att det nästan hela tiden låter jättefint om den. Speciellt ska nämnas den enorma utveckling mot spelkvalitet som stråkarna genomgått under Anne Holmer som konsertmästare. Bravo!
Nu är det lite Broadway plötsligt i Culturum, också tack vare lite flott ljussättning och en följespot plus ljusslingor längs rampen och längs körens gradänger.
Och en presentatör i form av Henrik Lundh som hörs och är väl förberedd, säger något kort om årtal och handling och sedan inte förlänger kvällen eller drar ner tempot. Bra.
Det låter också lite Broadway så där flott av att en duktig arrangör fixat till så att orkestern får till det med alla stämmor och kan lyckas.
Detta hördes direkt i uvertyren, som var Guys and Dolls med roligt, sordinerat brass, träblås som färgade klangen och två valthorn som så där underbart läckert stod på med sina långa melodiska motstämmor. Plus trumset och pukor som farthållare och klangmagi och både piano och övrigt slagverk som glans.
Och samma sak efter paus med uvertyren till Sound of Music. Camilla Arvidsson är ju både sångerska och musiker och dirigent och uppenbart rätt person för att leda en kväll som denna.
Nå, vad blev då speciellt bra denna första av fyra konserter.
Jo, farten och svänget över Torgny Ehrieder och Niclas Klingfeldt i duetten ur Sugar, när de vill tjata till sig ett jobb. Jätteflott också av orkestern och bra av kören.
Rutinerade Anna Bromee fick till det där trovärdigt märkliga med att vara frälsningsarmésoldat och ilurad alkohol av en spelare och skojare.
Riktigt, riktigt tjusigt sjunget om landet Over the Rainbow av Frida Kollberg.
Oemotståndligt gulliga var Nymosbarnen i den rytmiska drivande kören ur Annie, och likaså Miranda Viberg och Freja Fritioff, när de samsades om att sjunga huvudrollen som just Annie.
Sedan är det klart man smälte av att höra barnen sjunga do-re-mi-visan ihop med Frida Kollberg, som sedan sjöng vackert om naturens under. Sök mig i bergen med Sofia Mattsson var egentligen lika bra, men för mig spökade ljudet lite av hennes mer skolade röst genom mikrofonen och blev hårt.
En mer crazy musikal är Little Shop of Horrors som ju gett många tandläkarskräck för livet. Magnus Lövgren och tre körtjejer fick fram det här spattigt roligt.
Nymoskören fick väcka minnet av den enda operett, vad jag minns som gjorts, med Vad rår väl lille Sigismund för att han är vacker, och det gjorde kören med härlig kraft och inlevelse. Extra roligt detta, för kören lät inte riktigt lika bra tidigare.
Sist alla medverkande på scenen och blommor och barnen sittande längs rampen och så Grease-sången som bara fastnar i huvet: You’re The One That I Want. Stort och pampigt och roligt.
Så här bra kan det blir när två ideella organisationer i Nyköping slår sig samman och prövar något nytt.