Roman
Maria Navarro Skaranger
Emily forever
Övers. Ninni Holmqvist
Weyler förlag
Emily heter vår antihjältinna. "Em? eller kanske Emma?" frågar sig romanens allvetande berättare. Det finns inget mer romaneskt namn. En snabb sökning visar att böcker med Emily i titeln är hundratalet. Emily, Em eller Emma återkommer gång på gång som fiktiv figur i romaner, filmer och tv-serier – eller som drömska författarnamn från svunna tider som nu har smält ihop med sina verk. Jag tänker på romanen "Emily L" av Marguerite Duras, Netflix-serien "Emily in Paris" och författarna Emily Brontë och Emily Dickinson.
När jag läser Maria Navarro Skarangers hyllade tredje bok (den första att översättas till svenska) har jag känslan av att läsa en feelgood-roman – men jag är på min vakt. Allt är så osäkert och hemlighetsfullt. Vi får nästan inte veta något om Emilys inre tankar. Allt vi får är hennes utblottade mänsklighet speglad i samhällets skeva medelklassnorm, förmedlad genom en berättarröst: "Stackars hon som heter Emily, i dag, på dagen i dag, har hon varit gravid i hela sju månader, och det är de två nu, Em och den växande magen." Hon är alltså gravid och ensamstående i sin lilla lägenhet i förorten. Hon jobbar i snabbköpskassan och är lämnad av sin kriminelle pojkvän som har ouppklarade affärer och bävar inför faderskapet.
Livet är tufft för Emily men berättarrösten ser noga till att vi inte bara ska tycka synd om henne. Emily drömmer sig bort på fruktavdelningen bland avokado och apelsiner och låter timmarna vandra. Dessutom har hon faktiskt en någorlunda förstående chef, en hanterbar neurotisk mor och en trånande granne på gränsen till creepy som lämnar uppmuntrande lappar i brevinkastet, vilka Emily kanske aldrig läser.
Allt är alltså inlåst i ett tillstånd av "kanske" i denna annorlunda "girl next door"-roman, vars historia vilar i en evig form av osäkerhetsprincip. Arbetarklass och moderskap – javisst, det kan man läsa in. Men med hjälp av sin allvetande berättare för Maria Navarro Skaranger ändå läsaren precis dit hon vill. Berättartekniskt är "Emily forever" helt briljant i all sin enkelhet och en total litterär uppfriskning. Omslagets plastpåse fångad av vinden mot den smutsiga snön tycks vilja påminna just om det – romanens lyftkraft i sig.