Revy
"Klockrent!"
Nyköpings Lokalrevy på Nyköpings teater
Aktörer: Linda Pröjtz Ålund, Magnus Lövgren, Susanna Eriksson, Fredrik Gustavsson, Kjell Åkerlind, Lasse Ålund, Anna Edman
Musiker: Mats Wahlqvist, Lars Borg, Anton Lundell
Regi: Björn Holmgren
Visst var premiären på nyårsafton som den förra - fast lite nyare. Men också klockrent mycket bättre över hela linjen.
Nu har jag förstås sämre minne än någonsin och gillar att leva i nuet och tycker att i dag är lite bättre än i går. Men jag minns att ett konstigt decennium swishade förbi med konstiga ledare för den enda jord vi har att leva på. Trump och Putin heter de visst fortfarande. Och det gångna året var som en raket, eller kanske mer miljövänligt en kappseglingsbåt med Greta ombord. Tänk, en ung flicka som vill och vågar rädda världens framtid.
Men revyns andra akt börjar slagkraftigt med ett försvar för fakta och vetenskap, fast det är roligt att se motorburna äldre meka med gamla hojar och drömma om att lyssna sju timmar till en trygg tändkulemotor.
Lugn nu bara, kära läsare. Hela revyn slutar sååå vackert med att hoppet och ljuset lever, trots att den som är svinrik kan köpa både Grönland och Flen, ja även hela Oxelösund.
Revyn vågar också visa att kärlek kan vara vacker men svår och ibland bryta mot könsrollerna, ibland sitta fast i dem när han och hon varit gifta ett tag.
Och jag lovar att du kommer att få skratta. Du bör gilla att gamla gubbar och käringar har peruk och inte klarar tekniska uppfinningar som ska underlätta och spara tid. Och du bör tåla att det moderna folkhemmet även rymmer sexleksaker för kvinnor.
Allvar är det förstås när sjukvård och apotek inte fungerar, likaså när politiker inte har koll på var de bor. Det sista är ett urstarkt lokalt nummer, och nog kan man efterlysa fler sådana. Men det är inte lätt med en kommunpamp som Urban, så revyn ber en bön om fler skandaler i Nyköping.
Men bra blir det om ridsport, Ostlänken och alla bränder. Och kvällens mest elaka skratt får en kort sidosläng om SN:s förvandling från nyhetstidning till reklamblad. Då hukade jag i bänken av rädsla för att de skulle ladda om med fler skarpa skott.
Påfallande denna premiär var hur jämn ensemblen var och hur ALLA verkade fått regi att skådespela bättre och mer varierat.
Men en bara måste nämnas: Susanna Eriksson. Hon kom som ett yrväder denna nyårsafton och inget är sig mera likt. Sång, solonummer, ordramsor, scennärvaro, utstrålning...
Håll hårt i henne!