Teater
Teater
"Håtunaleken" och Nyköpings Gästabud"
Manus och regi: Jerk Ohlson Westin
Koreograf: Martina Wessman
Musik: Anders Peev
Medverkande: Emil Forsberg, Martina Wessman, Svante Black, Carl Wahlqvist, Maja Lundqvist, Eva Westin, med flera.
Nyköpingshus borggård, Nyköping
De båda föreställningarna spelas med en halvtimmes paus emellan, under bar himmel på borggården i Nyhöpingshus. Tanken är att man ska kunna välja om man vill se båda pjäserna i en följd, eller bara den ena eller den andra.
Håtunaleken börjar med ett bröllop. Kung Birgers fogde ska gifta sig med en torparflicka på Håtuna, och kungen själv och hans drottning Märta står som värdar för bröllopsfesten. Stämningen är hög, men strax står kungens båda yngre bröder Erik och Valdemar vid porten. De är objudna, men kommer in ändå. Erik, som spelas av Emil Forsberg, är smart och självsäker medan Valdemar (Carl Wahlqvist) mer bara är bortskämd och grabbig. Valdemars hustru Kristina (Maja Lundqvist) är stupfull och skräckslagen efter att ha bevittnat hur hennes make och svåger mördade hennes far.
I kung Birgers sällskap är det drottning Märta som har den politiska begåvningen och anar vad som kan vara på gång. Den egentliga maktkampen står mellan henne och Erik och tar sig uttryck i en dans med erotiska undertoner. Bröllopet slutar dock med att bröderna Erik och Valdemar fängslar kungaparet.
I "Nyköpings Gästabud", elva år senare möts de alla igen. Äldre, bittrare och mer misstänksamma. Erik har mognat och är beredd att försonas med Birger, som i sin tur har lyckats återta makten. Hur det slutar vet vi. Men innan vi har kommit så långt har vi fått vara med om storslagna ensemblenummer, sett fajter, fått skratta och lyssna på tidstypisk musik.
Att sätta den i Nyköping ganska utslitna berättelsen om hur kung Birger ställde till med julkalas, bjöd in sin bröder till festen för att ta dem till fånga, låsa in dem, kasta nycklarna i ån och låta dem dö av svält, i ett vidare sammanhang är ett lyckat grepp.
Skildringen av det historiska förloppet med politisk maktkamp – men även de mänskliga aspekterna med svartsjuka, girighet, kärlek, rädsla och syskonrivalitet – blir tydligare och mer intressanta när man har sett båda pjäserna.
Dessutom känns det som att hela gänget i Sörmlands Teater har haft jättekul när de fick sätta tänderna den mer oberättade historien i Håtuna utanför Uppsala 1306.