På restaurangens hemsida skyltar The Kitchen med att man serverar hemlagade rätter gjorda på förstklassiga råvaror. Känslan i matsalen är att svansföringen är ganska hög, och flera av rätterna i matsedeln för tankarna till anrika restauranger och Tore Wretmans gamla skola.
Vi inleder vår måltid med en toast Skagen (139:-), rökta räkor (129:-) samt en Carpaccio på oxfilé (155:-).
Den lyxiga räkröran är ett klassiskt inslag på menyer över hela landet, och med sina relativt få ingredienser gäller det att både råvaror och teknik sitter om rätten ska bli något att skriva hem om. På The Kitchen är den habil, varken mer eller mindre. Krogpatrullen hade önskat en frasigare, smörstekt brödbit i botten istället för den kalla och blöta puck som döljer sig under röran.
Bättre är räkorna med aioli som vi får pilla med själva, en perfekt mängd att reta aptiten med, och med utsökt röksmak. Att ta en nyskalad räkstjärt, klicka på lite av kökets fina aioli och avsluta med en tugga av vitlöksbrödet är en mycket njutbar upplevelse.
Gällande Carpaccion är vi något kluvna. Köttet har skurits omsorgsfullt i mycket tunna skivor och har en mild och ljuvlig smak som går hand i hand med sältan från parmesanen och texturen från pinjenötterna. Tyvärr dras helhetsintrycket ner av de hastigt skurna tomaterna och den matta ruccolan som bara stör.
Inför varmrätterna skiftar samtalsämnena vid bordet mellan den rara och omtänksamma serveringspersonalen, den mysiga lokalen och huruvida det alkoholfria ölet Menabrea på flaska (49:-) smakar godare än dess italienska kusin Moretti på fat (65:-). Men när varmrätterna anländer får vi annat att tänka på.
Gösen tillhör i Krogpatrullens mening de mest utsökta av fiskar. Flera av oss minns de fester våra mormödrar brukade ställa till med i sommarstugorna när ungarna för en gångs skull kom hem med denna skatt (vanligtvis fick vi bara upp mängder av braxen). Det är med stor förväntan vi hugger in på The Kitchens parmesanbakade variant (285:-), och hur mycket vi än vill älska den kan vi inte annat än bli besvikna.
De två kokta potatisarna serveras trötta, mjöliga och utan smak. På menyn utlovades vitvinssås, men den kalla klick vi finner i den lilla skålen vid kanten av tallriken påminner mer om en dressing än den klassiska såsen. En ljusglimt i det mörka är att vi inser att smakkombinationen parmesan med gös funkar väl, men vi önskar att den hade presenterats på ett bättre sätt. Som helhet känns rätten mer som en bättre skollunch än något för en middagsrestaurang med ambitioner.
På köttsidan är det något bättre. Den friterade potatisen åstadkommer stordåd där den kokta gjorde oss besvikna, och den mustiga marsalaskyn ger trygghet och värme i ett allt ruskigare oktoberlandskap. Men den ramslökscrème som vi läste om i matsedeln visar sig i verkligheten bara vara en liten klick örtsmör, och köttet serveras utan att vi bett om det både well done och torrt.
Det som räddar upp kvällen är den trevliga personalen, den mysiga interiören och de desserter som avslutningsvis anländer till bordet. Chokladfondanten (115:-) hade visserligen kunnat serveras mycket rinnigare, men kökets crème brûlée (95:-) tillhör tveklöst de bästa som Krogpatrullen serverats.