Asgarv och allvar i Marika Carlssons show om kroppshets

Humorshow

"Smalast när man dör vinner"

Av och med Marika Carlsson

Culturum, Nyköping

I Sveriges gäng av folkhemskomiker kan Marika Carlsson mycket väl vara drottningen. Just nu är hon ute på en utsåld turné med showen "Smalast när man dör vinner". På lördagen kom hon till ett i fullsatt Culturum i Nyköping.

Marika Carlsson har ett ärende. Hon vill prata om kroppshets, bantning och depression. 

För en komiker måste det vara ett tema med många fallgropar. När man gör humor av övervikt och ätproblematik är det lätt att trampa fel, göra sig lustig på någons bekostnad eller bli en beskäftig profet för sin bantnings- eller kroppsideologi. Men Marika Carlsson går inte i någon av dessa fällor. 

I stället drar hon i gång föreställningen i ett rasande tempo. 

Klädd i svarta tights och en rosa t-shirt rusar hon in på den mörka, nakna scenen som en övertaggad aerobicsinstruktör. Men snart får vi klart för oss att träning inte varit en av hennes favoritsysslor, varken som barn eller vuxen.

Däremot har hon gillat att fika. Och att äta godis. Igenkänningen är hög i salongen när hon beskriver hur hon redan som barn smög i sig ballerinakex och after eight och hur hon kunde fortsätta njuta av bullar, chokladbollar och kladdkaka utan att öka i vikt ända till hon blev vuxen och började leva ett alltmer stillasittande liv. När jeansen en dag inte går igen börjar hon banta och karusellen är igång.

Marika Carlsson går ständigt in och ut ur karaktärer, dialekter och situationer. Utvikningarna är många och vi får hänga med på invägningar hos viktväktarna och uppleva pushande personliga tränare. 

En dag bestämmer hon sig för att gå ner 35 kilo – oavsett hur långt tid det än tar. Och efter tre år av målmedvetet kämpande lyckas hon. 

Publiken ger henne en lång uppskattande applåd, men då skruvar komikern till det hela ett varv till. 

För den smala Marika mår inte bra. Och när kilona ofelbart börjar smyga sig på igen, griper skammen tag om henne. Inre röster talar om för henne att hon är totalt värdelös. 

I en laddad scen får publiken också höra dessa röster. Och det gör ont, vill jag lova. 

Så småningom hittar Marika Carlsson en förklaring och ett sätt att hantera sin relation till mat. Hon ger sig själv den omtvistade diagnosen sockerberoende och städar bort sötsaker och snabba kolhydrater ur sitt liv – berättelsen hur det går till har så klart en massa dråpliga poänger. 

Skratten i salongen är många, äkta och varma. Men det som Marika Carlsson verkligen lyckas med i sin föreställning är att skapa förståelse för att vi alla är individer när det kommer till frågor om mat, träning, vikt och hälsa. Och att smalhetsnormen de allra flesta av oss är slavar under är absurd. 

Hon gör det utan att peka finger eller skylla på någon (utom några få, icke namngivna, idioter). Hon uppmanar oss bara att andra låta människor vara "i sin egen process". 

Det är många som har lyft dessa frågor på senare år, till exempel konstnären Stina Wollter och författaren Camilla Läckberg. För någon vecka sedan släpptes filmen "Min tjockumentär" av artisten och komikern Fredrik Boltes i SVT, vilken fått stor uppmärksamhet.

Jag tycker att Marika Carlsson med sin avväpnande och personliga berättelse kryper djupare under skinnet än någon debattör i ämnet, samtidigt som hon bjuder på en genuint underhållande show. 

Imponerande var ordet.