Wilmer X har gjort över tusen livespelningar och hunnit fira 45-årsjubileum som band. Det skånska rockbandet Wilmer X är en institution i svenskt musikliv som stått stadigt genom decennierna och alltid levererat en alldeles egen mix av rock 'n' roll och rythm & blues med inslag av pop, country och garagerock och finurliga texter på svenska. Wilmer X signum är tajt ös och en genuin kärlek till musiken – något som bandet delar med sina många och trogna fans.
Sin stora publik har Wilmer X knutit till sig genom hårt arbete med att spela live och göra ett gott hantverk på skivinspelningarna.
Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger jag såg Wilmer X live på 1980-talet, då sångaren och låtskrivaren Nisse Hellberg var husgud i det Nitzka hushållet och bandet var den bästa svenska rockakten – skapt för rökiga klubbar där öl och svett skvätte på dansgolvet framför scenen och varje låt tog ens trumhinnor ett steg närmare obotlig tinnitus.
Nu var det längesedan, och det var med blandade känslor jag bänkade mig i en bekväm stol i Culturum i Nyköping, dit Wilmer X kom på onsdagskvällen på sin turné. Risken när man ser favoriter från ungdomen 30-40 år senare är att något för alltid blir förstört, att skimrande minnen förvandlas till damm.
Så illa blev det nu inte. Wilmer X står sig gott.
Bandet är sig faktiskt häpnadsväckande likt. Deras nya album ”Mer för dina pengar” låter ungefär som man kunde föreställa sig att Wilmer X skulle låta 2022. Att albumomslaget utgörs av en bild av konservburkar är förmodligen en varudeklaration som ska berätta för lyssnaren att musikaliskt näringsvärde, ingredienser och smak förblivit intakta genom det knappa halvsekel som gått sedan bandet bildades.
På scenen gav Wilmer X allt, precis som förr. Vartefter spelningen fortskred blev Nisse Hellbergs kärleksaffär med publiken och musiken mer passionerad. Pulsen steg när gamla låtar som "Slå dank" och varvades med nya låtar som "Bäst före dan efter". De största hitsen, "Teknikens under" och "Vem får nu se alla tårar", fick publiken att sjunga allsång.
Jalle Lorensson – munspelaren – showade loss som aldrig förr och tog stor plats i föreställningen.
Wilmer X bjöd helt enkelt på en tidlös musikupplevelse, byggd på gedigen grund, skapad i möte med publiken och inte genom virala succéer eller medverkan i tv-program som "Doobidoo", Melodifestivalen eller "Så mycket bättre". Autenticiteten i Wilmer X musik är stark och erbjöd något av ett mentalt reningsbad.
Men det lät inte bra. Det var helt enkelt för dåligt ljud, grötigt och där sången inte riktigt hördes. Den där riktiga gnistan och energin som en riktigt bra rockkonsert brukar ge mig, infann sig aldrig. Kanske hade det varit en helt annan sak om spelningen ägt rum på en rockklubb.