Konsert
"Dom ska veta Arena Tour"
Molly Sandén
Support: Daniela Rathana
Publik: Cirka 1 700
Rosvalla Arena
Minuterna innan Molly Sandén kliver på scenen i Rosvallas A-hall kokar det på golvet runt den stora scenen. Unga flickor, gymnasiekillar och medelålders kvinnor står redo med sina mobilen för att föreviga det som måste vara den coolaste och snyggaste popshowen som någonsin tagit plats i arenan.
Cirka 1 700 personer har köpt biljett, och det innebär att det är publikrekord för den här scenen.
Så kommer Molly Sandén in och inleder med den kaxiga och suggestiva "Dom ska veta", låten där hon en gång för alla gör upp med de patriarkala strukturer, mediedrev och orimliga krav som hon har fått brottas med som ung kvinnlig artist i Sverige under 00- och 10-talet.
Sedan 2018, då Molly Sandén släppte albumet "Större", gjorde hon ett omtag i sin karriär. Hon började sjunga på svenska och ta plats i sina egna låtar.
Det är tack vare detta hon kan stå här denna kväll. Fylla en arena på egen hand, med sina egna hängivna fans och bjuda på en påkostad, välregisserad show där Molly Sandéns erfarenhet, charm, närvaro och fantastiska röstresurser kommer till sin rätt.
Hon får omedelbart kontakt med publiken och har hela salongen i sin hand genom hela föreställningen. Låtarna kommer med några undantag från hennes tre senaste album. Dansgolvsbangers som "Det bästa kanske inte hänt än", "Jag mår bra nu" och "Nån annan nu", varvas med ballader som Jonathan Johansson-covern "Rosa himmel" och uppbrottslåten "Större".
Det händer saker hela tiden – klädbyten, scenbyten, besök hos publiken nere på golvet och ett gästspel av Daniela Rathana i låten "E du där". Ett klockrent samarbete med den otroligt begåvade nya artisten Daniela Rathana, som är med på turnén som publikvärmare.
Som final hissas Molly Sandén upp i taket på en ramp, sjungande den Oscarnominerade låten ”Husavik" från Netflix-komedin "Eurovision song contest: the Story of Fire Saga".
Som extranummer får publiken dansa loss till Molly Sandens senaste hit, "Vi ska aldrig gå hem", innan hon avslutar med låten som kommit att bli hennes eget anthem, "Sand".
Folk står upp i arenan, somliga gråter, andra sjunger med, nästan alla filmar det magiska ögonblicket. Det är gripande och roligt på en gång och ett mäktigt slut på en fin konsert.