MĂ„nga tappade hakan nĂ€r det stod klart att Karin Smirnoff â succĂ©debutanten frĂ„n ingenstans som gav oss de sĂ€regna och Ă€lskade böckerna om Jana Kippo â var den som skulle skriva den nya Millennium-trilogin. Valet av författare vĂ€ckte förhoppningar â som till viss del ocksĂ„ infrias i "Havsörnens skrik".
Nya Millennium-boken Ă€r landsbygd noir i den mĂ€rkliga nöjesparken Jana Kippo-land. Ădet (eller rĂ€ttare sagt Millenniums rĂ€ttighetsĂ€gare) vill att Mikael Blomkvists och Lisbeth Salanders vĂ€gar korsas Ă„nyo, denna gĂ„ng i den korrupta tillvĂ€xtkommunen Gasskas i inre Norrbotten. Blomkvists dotter ska gifta sig med ortens starke man och Salander blir tillfĂ€llig mamma till en lillgammal brorsdotter. I Gasskas vill alla investera, svenska gruvbolag sĂ„vĂ€l som utlĂ€ndska elproducenter, men ocksĂ„ superskurken Marcus Branco med kumpaner. Baksidan av tillvĂ€xten heter mord, mutor, kidnappningar, sexslavar och försvinnanden.
Karin Smirnoffs Millennium Ă€r rĂ„are och mörkare Ă€n David Lagercrantz, som var först ut att förvalta Stieg Larssons skapelse. Smirnoff Ă€r mer drastisk i sprĂ„k och handling. Inte lika Ă€ngslig. Rakt pĂ„ sak. Slarvigare och slĂ€ngigare. Mer prestigelös â och fantasifull. Trots allt mörker vilar dock en air av parodi över boken. Melodin till Hasse Burmans "Vi flytt' int'" hörs pĂ„ lĂ„g volym i bakgrunden. SĂ€gas ska dock att det inte nödvĂ€ndigtvis Ă€r en dĂ„lig sak. Smirnoff nĂ€rmar sig Stieg Larssons ikoniska figurer med distans, en del ironi och en nypa metafiktion. Att ta uppdraget pĂ„ större allvar vore att missförstĂ„ uppgiften. Som lĂ€sare fĂ„r man ta det för vad det Ă€r: ambitiös fanfiction av en bra författare som skriver för en stor pĂ„se pengar.
"Havsörnens skrik" Ă€r i Stieg Larssons anda rakt upp i samtiden â elbrist, flyktingströmmar, klimatapokalyps, Mikael Blomkvists skötebarn Millennium nedlagd som papperstidning (!) â och kryddad med andra klassens pajiga actionscener. Men i Karin Smirnoffs Millennium stĂ„r mĂ€nniskorna i centrum. Alla vandrande klichĂ©er har mĂ€nskliga drag, superskurken och enstöringen sĂ„vĂ€l som kommunpampen och den nyskilda smĂ„barnsmamman som blir Lisbeths kĂ€rleksintresse. I alltings mitt finns inte minst barnen. Lisbeths halvsamiska brorsdotter och spegelbild Svala â hyperintelligent och oförmögen att kĂ€nna fysisk smĂ€rta â Ă€r romanens (och förhoppningsvis hela trilogins) egentliga huvudperson.
Vart det nu ska ta vĂ€gen Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga. Karin Smirnoff lĂ€mnar inte direkt nĂ„gra lösa trĂ„dar efter sig â men en del lovande öppningar. VĂ€rldens undergĂ„ng och Ă„terfödelse hintas vagt. Blomkvist fĂ„r gĂ€rna ta jobbet som nyhetschef pĂ„ Gasskas liknöjda lokaltidning, Svala bli hyllad poet i Finland och Salander ta en digital detox i vildmarken. Förhoppningsvis hĂ„ller sig Smirnoff borta frĂ„n Stockholm och allt vad storstĂ€der heter. "Havsörnens skrik" Ă€r ett bevis pĂ„ att svensk prosa trivs lite extra bra pĂ„ landsbygden, oavsett genre.
Att skriva vidare pÄ Stieg Larssons ursprungliga Millennium-trilogi var en dumgirig idé som nÄgon borde straffas för. Att lÄta Karin Smirnoff ta över stafettpinnen efter David Lagercrantz Àr dÀremot ett snilledrag. KÀnn ingen sorg över att John Ajvide Lindqvists Millennium-manus fick nobben. Jag har svÄrt att tro att nÄgon skulle ha kunnat göra det bÀttre Àn Smirnoff. Det skulle i sÄdana fall vara Stieg Larsson sjÀlv.