TEATER
William Shakespeares
En midsommarnattsdröm
Manus: Lucas Svensson
Regi: Maria Weisby
Scenografi: Sven Dahlberg
Koreograf: Johanna Lindh
Kompositör: Safoura Safavi
PÄ scenen: Lars Bethke, Ingela Schale Berghagen, Mats JÀderlund, InÚs Cherif, Anders Jacob, ThérÚse Svensson, Lucas Carlsson, Dag Andersson.
Scen: Teaterladan, NynÀs slott.
Produktion: Scenkonst Sörmland
Spelas vid NynÀs 4-27 augusti. Under hösten turnerar förestÀllningen i Sörmland med omnejd.
Spjuvern Puck gÀckar fortfarande och Àlvkungen förvÀnder Àven fortsatt synen pÄ de inblandade med sin kÀrleksört. Men dramatikern Lucas Svensson och regissören Marias Weisby vill berÀtta om nÄgot mer Àn bara spirande kÀrlek, förvirrande förvÀxlingar och midsommarnattens dimslöjor. I deras version dyker ocksÄ muller frÄn 1900-talets mörkaste Är upp och paralleller dras till vÄr egen tid dÄ Europa Äterigen stÄr pÄ randen till ett storkrig.
Under takbjÀlkarna i den gamla ladan har en enkel men effektiv scen byggts upp. Inredningen a la 30-tal Àr rolig att titta pÄ, liksom klÀnningarna och kostymerna. NÀr nÄgra danssteg tas sÄ Àr det till tidstypisk musik. I midsommarnattens trolska skog Ängar dimmorna upp frÄn underjorden.
Det rustas till bröllop pÄ den gamla herrgÄrden och godsherren smider samtidigt planer för sin egen dotters rÀkning. Hon ska giftas bort med sonen till en framgÄngsrik industriman. Kanske kan det rÀdda slottet, vars ekonomi tycks vara pÄ upphÀllningen. Det Àr nya tider, det feodala Àr pÄ nedgÄng, nya nÀringar pÄ uppgÄng.
För underhÄllningen pÄ bröllopet ska Botten svara, en gammal trotjÀnare pÄ godset som tÀnker ta tillfÀllet i akt att framföra nÄgra sanningar om över-och underordning, klassamhÀllet och Àgandet som roten till krig och förtryck.
Samtidigt antyds att andra krafter ryms pĂ„ herrgĂ„rden â vissa sörmlĂ€ndska storgods lĂ€r ju ha varit centrum för nazistanhĂ€ngare under andra vĂ€rldskriget.
Ett vilddjur hÀrjar, en demon som lÄtsas stÄ pÄ tjÀnstehjonens sida men som i sjÀlva verket mest vÀrnar om sin egen makt. Inte sÀrskilt mycket fantasi behövs för att sÀtta nutida namn pÄ det vidundret. Vladimir, kanske?
Ja, allvaret finns dÀr hela tiden, ibland i mer Àn övermÄtt. För den hÀr midsommarnattsdrömmen vill gÀrna spÀnna över hela registret av aktuella frÄgor.
Flera nya lager, alltsĂ„, men huvudpersonerna Ă€r desamma som i Williams gamla pjĂ€s och karaktĂ€rernas namn Ă€r ocksĂ„ nu hĂ€mtade frĂ„n det antika Grekland. Möjligen hade 1600-talets engelsmĂ€n bĂ€ttre koll pĂ„ vad de antika namnen stod för â att Hippolyta var amasonernas drottning Ă€r nog numera inte allom bekant. Att kvinnan vid skrivmaskinen ivrar för emancipation och befruktning utan mer Ă€n nödvĂ€ndigt iblandning av mĂ€n framstĂ„r i en annan dager efter en googling pĂ„ just Hippolyta.
NĂ„vĂ€l, hĂ€r finns ocksĂ„ massor av situationskomik och fina skĂ„despelarinsatser att roa sig med. Ălvkungen hĂ€ller kĂ€rleksört i drottningens ögon pĂ„ det att hon ska bli vansinnigt förĂ€lskad i den första bĂ€sta hon möter. Det rĂ„kar vara en Ă„sna â och hon blir genast mer Ă€n lovligt till sig i trasorna alltmedan "Ior" ylar med, trots initial förvĂ„ning.
Alla, precis alla, blir kÀra i helt fel personer, men det vore förstÄs ingen riktig förvÀxlingskomedi om inte allt redde ut sig pÄ slutet. Utom hotet över Europa. Som fortfarande hÀnger över oss.