Teater
Nyköpings Gästabud – Vinterspelet
Manus: Carina Ehrenholm
Regi: Jerk Ohlson Westin
Medverkande: Maja Lundqvist, Emil Forsberg och Anette Cadiz, Curt Ohlsson, Andreas Larsson, Timothy Månfrost och gästabudsensemblen
Plats: Nyköpingshus
Det är mörkt och tio grader kallt när publiken samlas utanför Nyköpingshus. Fullmånen lyser och änderna tjattrar nere i ån. Det kunde lika gärna ha utspelat sig på 1300-talet – och skenet av facklor och en brasa gör det lätt att glömma bruset från bilisterna på väg hem från jobbet denna eftermiddag.
Vi är här för att se Nyköpings Gästabud – Vinterspelet som skapats för att spelas utomhus på vallarna och borggården vid Nyköpingshus i mörkaste december. "Där det hände – när det hände" som Teater Sörmland använder som slogan till föreställningen.
Tre häxor som spelas av spelas av Siri Aläng, Anette Cadiz och Lena Hedlund fångar besökarnas uppmärksamhet och guidar oss in i fantasins värld.
I dag vet ingen vad som egentligen hände under det berömda gästabudet på Nyköpingshus i december år 1317.
Bara att det var en överdådig julfest och att kung Birger, efter en lång politisk maktkamp, lät fängsla sina yngre bröder, hertigarna Erik och Valdemar (som senare hittades döda, de tros ha svultit ihjäl).
Enligt dåtidens enda skriftliga källa, Erikskrönikan, ska Birgers drottning Märta har varit väldigt glad under gästabudet.
Drottning Märtas påstådda sinnesstämning tycks vara något som Teater Sörmland har tagit fasta på i denna version av Nyköpings Gästabud. För här är det drottningen som är rikets egentliga härskare. Märta, som spelas av Maja Lundqvist, har den politiska förmågan som kung Birger saknar (han framställs som minst sagt korkad) och gästabudet är hennes fest.
Den enda som kan mäta sig med Märta är hertig Erik (Emil Forsberg), och det råder en stark erotisk laddning mellan dem. Erik försöker övertyga Märta om att de ska göra sig av med sina gemåler och bilda ett mäktigt par. Märta inser att det skulle innebära att hennes egen son, Magnus, inte blir tronarvinge. Hon avvisar Erik och resten är helt enkelt historia.
Men det är inte för den som man ska gå på den här föreställningen. Utan för helhetsupplevelsen. En dryg timme för alla sinnen, där vi har fått frysa, känna hettan från levande eld och doften av gästabudsmaten inne i residenset, lyssnat på kungens bard, balanserat på hala stenar och helt enkelt fått lite livskänsla. Content av ett annat slag än vi är vana vid framför datorn och tv:n.