Hur ivrigt både han och andra arbetar för att han ska slippa spådomen från sin födelse (att döda sin far och gifta sig med sin mor) är det förstås just dithän det bär. Några alternativ gives inte när Gudarna bestämt sig.
När nu Västanå Teater tar sig an Sofokles tragedi har historien flyttats från antikens Grekland till ett geografiskt mer närliggande Svitjod och i stället för Oidipus möter vi kung Domalde, inlånad från den fornnordiska mytologin.
Flytten är konsekvent genomförd och känns aldrig konstlad. Den grekiska siaren Teiresias har ersatts av den nordiska Völvan, på scen står en halv vikingabåt och det är till Oden som kungen desperat vänder sig när hans folk drabbats av missväxt och farsoter.
Miljön passar naturligtvis utmärkt för Västanå Teater som alltid intresserat sig för myter, folkmusik, berättande och ritualer. "Kung Domalde" är en föreställning som har allt det här – och därtill mycket dramatik och energi.
Jakob Hultcrantz Hansson spelar Domalde, från början stursk och övertygad om att han ska reda ut situationen. När han får veta att gudarna kräver hämnd för hans mördade företrädare lovar han att finna dråparen. Och så börjar hans snitslade bana mot undergången.
"Kung Oidipus" är en rakt igenom nattsvart berättelse, och Västanå Teaters konstnärlige ledare Leif Stinnerbom gör inget försök att mildra dramatiken. Men även om historien följer Sofokles original ganska nära (bortsett från slutet) sätter Västanå naturligtvis sin alldeles egen prägel på föreställningen. Rörelserna är koreograferade som till en ritisk dans, stämningen förstärks av hetsigt eggande folkmusikslingor och skådespelarna byter roller och dräkter mitt på scenen.
Det är en stark föreställning där Jakob Hultcrantz Hanssons Domalde bokstavligen bryts ner framför ögonen på oss. Obönhörligt går han sitt öde till mötes. För mot Gudarna kämpar man, som bekant, förgäves.