Trosa Storband var tillbaka på Kvarnen i går kväll med en ny konsert. FOTO: FRIDE JANSSON
Ingen rekordpublik i onsdags kväll men det kändes ändå nästan fullt och många var där och lyssnade och blev uppiggade. Trosa Storband var alltså tillbaka på Kvarnen med solisten Magnus Blom. Och det vet vi sedan tidigare är en vinnande kombination som lyfter bandet och publiken.
Lite av uppvärmning var det kanske över bandets egna första tre låtar. Ni vet det där med att allt inte sitter riktigt tajt eller att övertygelsen inte riktigt fyller lyssnarens hjärta. Stand By är ju annars en klassiker av Radiobandet och Harry Arnold. Och Autumn Leaves passade perfekt in denna höstkväll i väntan på det stora mörkret som snart kommer med vintertiden. Och Groovin Easy var rolig att höra som en av Sammy Nesticos mer ovanliga nummer, men ändå en snitsig låt.
Med Magnus Blom på scenen höjdes temperaturen med klassikern How High The Moon med stadigt svängande fjärdedelar. Sedan uppskattade jag mycket omväxlingen med att få höra modaljazz av Miles Davis i form av den bluesvals All Blues som Magnus själv arrat om från kvintett till storband. Plus sedan något modernare, funkigt stampande med elpianoklang och elbas i botten i Jaco Pastorius kaxiga The Chicken.
Efter paus kom en snabbis med Sweet Georgia Brown och en tryckare med Oliver Nelsons Emancipation Blues innan bandet var i högform med swing och Down Basie Street.
Magnus Blom öppnade med A Night in Tunisia, och där ungefär måste jag packa ihop och gå till bussen. En skön genomkörare hade det ändå blivit. Ok, ibland med väldigt mycket trummor och elbas där jag satt men i Kvarnen kan man flytta runt och hitta ett ställe med en ljudbild som man trivs bättre med. Och ett storband med bra vibrationer ska också kännas i kroppen.