Julshow
"Tomten och Bocken rider igen"
Per Andersson och Måns Zelmerlöw
Regi: Klas Wiljergård
Sång: Sanna Gibbs
Orkester: Robin Svensson, Marcus Liliequist, Alexander Holmgren, Joacim Backman, Ninni Bautista, Peter Zimny, Nils Janson, Andreas Gidlund och Anderas Landegren, kapellmästare
Publik: cirka 2 200, publikrekord
Plats: Rosvalla Arena, Nyköping
Betyg: 3
Per Andersson och Måns Zelmerlöw må vara två av Sveriges mest populära och mångsidiga artister, men de är sinsemellan väldigt olika.
Medan Måns Zelmerlöw befinner sig någonstans på skalan skönsjungande svärmorsdröm och sexsymbol, som inte bara kan sjunga utan även dansa och underhålla en storpublik på från scenen och tv-rutan, är Per Andersson en komiker och skådespelare som byggt sin karriär på att vara själva antitesen till sexsymbol. Hans scenpersona är en lite sjavig kille som snubblar in från sidan, klantar till det – och stjäl hela föreställningen.
Att matcha ihop dessa två och göra en julshow kanske inte känns alldeles självklart. Men det är precis vad det är. Måns Zelmerlöw och Per Andersson utgör en närmast klockren kombo på scenen. Ett radarpar helt enkelt, som lyfter varandra.
Showen "Tomten och Bocken rider igen" bygger på just deras olikheter och styrkor och resultatet är genuint underhållande och understundom galet roligt.
De gör en storslagen entré i stiliga kavajer och ett maffigt sångnummer i bästa Las Vegas-anda, med ett överraskande och kul slut, som dränker publiken på första parkett i konfetti.
Per Andersson dyker upp som skruvad allsångsledare, sedan återkommer han i en annan roll som tjänsteman från Socialstyrelsen som vill prata myndighetens nya rekommendationer kring alkoholkonsumtion.
Humorinslagen varvas med sångnummer av Måns Zelmerlöw.
Förutsägbart, javisst, men ibland blir det roligare. Som när Måns Zelmerlöw kommer in på scenen och gör en träffsäker imitation Peter Jöback som ska sjunga "O helga natt". Strax kommer även Per Andersson in som Robert Wells, och det hela urartar så klart.
I ett annat riktigt vansinnigt roligt inslag sjunger Måns Zelmerlöw den stämningsfulla "Me and my drum" när Per Andersson dyker med en trumma och bokstavligen snor allt ljus på scenen.
Det är en skön känsla att få vara med och gapflabba ihop med 2 200 personer som uppladdning till advent och jul. Men man vill ju ha med sig lite julstämning också.
Det får jag när Måns Zelmerlöw gör en fin tolkning av "Koppången" och operasångerskan Sanna Gibbs gör en mäktig "Ave Maria".
Men det som verkligen tar andan ur publiken är när Måns Zelmerlöw och Sanna Gibbs gör en duett tillsammans. De gör "Barcelona" som Freddie Mercury sjöng tillsammans med sopranen Montserrat Caballé, som här har fått titeln "Gran Canaria" och en svensk text som handlar om att fira jul på ett charterhotell.
Bäst är ändå numren Per Andersson och Måns Zelmerlöw gör tillsammans. De har en otrolig personkemi på scenen och verkar ha riktigt kul själva.
Allt – ljud, ljus, kompband, kostymer och scenkläder håller toppklass och alla repliker och sångtexter sitter.
Men, föreställningen är lite för ojämn för att få högsta betyg, och en del av humorinslagen är inte jätteroliga. Tänk om Per Andersson och Måns Zelmerlöw hade kunnat byta roller någon gång? Per Andersson är en habil sångare, men det skojas bort i showen. Och visst skulle det vara roligt att se Måns Zemerlöw göra något urspårat och skvatt galet?