Viktor Norén kom under onsdagen med sitt band till Tullgarns slott.
Konsert
Vad: Tullgarn Sessions
Med: Viktor Norén
Plats: Tullgarns slott
På min plats framför scenen känner jag att det lite humoristiska introt bidrar till att jag kan slappna av.
Inför konserten har jag nämligen frågat mig vad jag egentligen har för relation till Viktor Norén. Jag vet att han är musiker. Jag har sett honom på tv. Jag vet att han är musikalartist. Men har han några egna låtar? Och varför känner jag i så fall inte till dem? Eller gör jag det, utan att veta?
Ja och nej, på sätt och vis.
Jag har hört både Sugarplum Fairy och State of sound, och det är både vackert och lite roligt när Viktor och bandet spelar "Sweet Jackie" och säger att om vi lyssnar riktigt noga så kanske vi kan höra att de verkligen älskade Oasis på den tid låten skrevs (som för att bevisa detta glider låten likt en havsvåg fram och tillbaka mellan Kristian Gidlund och Viktor Noréns text och Noel Gallaghers "Don't look back in anger".)
Under konserten ledsagar Viktor oss från sin ungdom i Dalarna till vuxenlivets stora musikalroller. Han berättar om hur stort det var att bli introducerad för Rolling Stones och river av Rolling Stones-hits, han berättar om hur det var att axla huvudrollen i Green Day-musikalen och river av Green Day-hits. Varvat med detta kommer allt från folkvisor från Dalarna till Ted Gärdestad och ett och annat "Så mycket bättre"-alster.
Oavsett vad Viktor och bandet bjuder på för musik finns några gemensamma nämnare. Det låter alltid sjukt bra, hela bandets energi är alltid sjukt hög och Viktor Norén har en sjukt mångsidig röst – rivig och rå när han sjunger Stones, känslosam och stark när han sjunger låtar från "Hair" och kristallklar och ljus när han sjunger Mando Diao.
Förutom att vara turnerande artist har Viktor Norén medverkat i flera tv-program och musikaler.
För det kommer faktiskt en Mando Diao-låt, och det är kvällens kanske finaste stund.
I en slottspark i Vagnhärad spelar Viktor Norén tillsammans med bandet "Strövtåg i hembygden", en dikt av en man från Värmland, tonsatt av två vänner från Dalarna och som just ikväll framåt slutet övergår i en folkmelodi från Rättvik. På något sätt gifter det sig helt perfekt.