Tommy Körberg kom under söndagen till Nyköping med sin show "En kväll med Tommy Körberg". Under en och en halv timme bjöd han på vacker, rolig och insiktsfull underhållning.
Konsert
"En kväll med Tommy Körberg"
Culturum, Nyköping
Jag har aldrig fattat grejen när folk i olika festliga sammanhang brustit ut i "Stad i ljus". Jag trodde "Judy min vän" var en Ingrosso-låt. Jag har aldrig sett "Chess". Däremot känner jag igen skillnaden på de medelmåttiga, lite trötta artisterna och de riktiga stjärnorna.
Tommy Körberg tillhör den senare kategorin.
Med bara en pianist och en mikrofon bjöd han under söndagen en fullsatt salong på en à la fois hejdundrande, stämningsfull, gravallvarlig och skitrolig scenupplevelse. Ursäkta franskan, men Körberg själv använde sig flitigt av uttryck som comme il faut, fait accompli och faiblesse. Blinkningar till en äldre, mer mogen publik? Och inte en enda gång plågade han oss med uppmaningar som "följ mig gärna på Facebook och Instagram", denna hemska smygreklam som unga artister ofta ägnar sig åt.
Under drygt en och en halv timme fick publiken njuta av guldkorn ur den svenska låtskatten. Sångerna var av Bellman, Björn och Benny, Ted Gärdestad och även Astrid Lindgren och Georg Riedel. Den applåd som brast ut när Körberg tog ton till "Fattig bonddräng" var så varm att jag inte visste var jag skulle ta vägen och när han sömlöst och vackert lät den sista tonen i "Himlen är oskyldigt blå" försiktigt glida över till den första tonen i "För kärlekens skull" så tårades även mina ögon.
Vilken. Jävla. Banger. Hur hade jag lyckats glömma den?
Mellan låtarna höll Körberg låda med anekdoter, limerickar, kupletter och fräckisar. Han interagerade självsäkert och skojigt med publiken. Inför den tokiga och inte-alls-politiskt-korrekta "Drömmen om Gun" identifierade han en livs levande Gun i salongen, som han sedan med glimten i ögat framförde låten till. Det kändes som att både han och publiken var med i det fiktiva sällskapet "Berest, Beläst, Belevad" i Östergrens roman.
Men viktigast av allt är ändå hans röst.
Att Tommy Körberg för knappt två år sedan såg döden i vitögat i samband med en allvarlig hjärt- och lungoperation känns faktiskt helt otroligt när han står där och sjunger. Jag insåg varje gång Tommy Körberg tog ton att mina egna husgudar – artister som Yung Lean, Håkan Hellström och Ghost – banne mig inte kan sjunga.