Drama/Komedi
Titel: Tillsammans 99
Visas på: Bio
I rollerna: David Dencik, Gustaf Hammarsten, Anja Lundqvist
Regi: Lukas Moodysson
Speltid: 115 min
Betyg: 4
Det har gått mer än 20 år sedan sist och kollektivet i "Tillsammans" har blivit världen minsta. Året är 1999 och kvar sedan 1975 är Klasse (Shanti Roney) och Göran (Gustaf Hammarsten). De har kvar rutiner som stormöten och alternativ livsföring, men båda tycker att det har blivit ensamt och de försöker hitta olika ingångar till att bli fler. Hittills har det inte lyckats. Men kanske kan man fiska i kända vatten? När Göran fyller år har Klasse bjudit in hela gänget från förr. Det blir en minst sagt omtumlande födelsedag.
"Tillsammans" som kom år 2000 blev ännu en stor succé för Lukas Moodysson efter "Fucking Åmål". Till hans beundransvärda kompromisslöshet måste läggas att han inte fortsatte på den vägen med dramatik fylld med humor, i stället följde tunga och mörka "Lilja 4-ever". Någon större publikrusning har inte hans följande filmer heller haft. Men kanske att "Tillsammans 99" kan ändra på det? Säkert finns det en stor nyfikenhet på filmen bland alla som såg den förra.
Att skildra 1970-talet än enklare än 1990-talet, som här gestaltas året innan millennieskiftet. Lukas Moodysson har medvetet valt bort det allra mesta av tidsmarkörer. Han låter inte nostalgi bli huvudingrediensen, eller konfrontationen mellan då och nu. Han vore inte Moodysson om han inte kastade in en joker. På Görans födelsedagsfest kommer Peter som ingen minns, men som bestämt hävdar att han var medlem i kollektivet när det begav sig. Peter spelas av ingen mindre än David Dencik, en skådespelare vars figurer alltid ställer till oreda.
I övrigt är de allra flesta från förr med nu, mer än 20 år äldre. Det är kära återseenden. Men kanske skulle Lukas Moodysson valt att ta bort karaktären Lasse nu när inte Ola Rapace ställde upp. Det är lite förvirrande att se honom spelas av Jonas Karlsson.
Som helhet är det en tragikomisk berättelse som skildrar människorna i deras drömmar och skröplighet. Kanske finns det hopp för några att hitta dit de vill, för andra kanske inte. På vägen kan vi känna med dem och skratta ibland, inte minst eftersom de är spegelbilder av oss själva. Just den saken bemästrar Lukas Moodysson till fullo, även om 1999 inte är 1975 vare sig på film eller i verkligheten.