En vacker kväll, en jättepublik och ett band som i 40 års tid har legat stadigt på soundtracket till den skandinaviska sommaren. Alla förutsättningar fanns på plats för att Gyllene Tiders avskedskonsert i Sundbyholm skulle bli en av de bästa kvällarna sommaren 2019.
Inför konserten har bandets fixstjärna, Per Gessle, hävdat att Gyllene Tider aldrig har varit bättre som band, men att det är rätt att sluta nu. Och visst har han rätt i det.
Det känns fint att se ett komplett Gyllene Tider i full vigör en sista gång. Faktiskt så fint att jag blir rörd när gitarristen Mats Perssons gestalt dyker upp på en av de två stora ledskärmarna intill scenen, medan han drar ingång med introt till "Skicka ett vykort älskling" från Gyllene Tiders debutalbum. En rökare som sätter upp ett högt tempo från start.
Allt är verkligen supersnyggt och välregisserat. Grafiken som projiceras på ledskärmarna bakom scenen, har teman som anknyter till låttexterna eller klipp och fragment av gamla bilder på Gyllene Tider.
Tittar man upp ser man en läcker "neon"-skylt där orden "Gyllene Tider" ser ut att vara skrivna på himlavalvet.
Och musiken då? Den som funderar på hur det är att höra män runt 60 spela låtar om flickor i Cole Porter-sånger och tonåringar som vill känna kroppar mot sin, behöver inte oroa sig.
Att dessa Gyllene Tiders tidiga låtar fortfarande fungerar för folk i alla åldrar säger något om deras kvalitet.
Bandet Gyllene Tider har alltid varit tajt, den här gången intar medlemmarna dessutom en mer avslappnad attityd än jag har sett tidigare. Medlemmarna gnabbas lite i luckorna på hitparaden, och särskilt Per Gessle verkar genuint glad och tacksam över att möta publiken, en stor del av den har hängt med i 40 år.
Men trots allsångsvänliga "Juni, juli, augusti" och nostalgibomben "Flickorna på TV2", uppstår inte den där vågen av samhörighet och eufori i publikhavet. Inte förrän under konsertens andra del, när trummisen Micke Syd Andersson gjort sin sedvanliga, lite tramsiga, insats som sångare. Denna gång med en ny låt, "Låt denna trumslagarpojke sjunga!", lyfter stämningen..
Per Gessle, som drar ett otroligt tungt lass på scenen, har fått en andningspaus och återkommer med de tunga "Kung av sand" och Ljudet av ett annat hjärta".
När konserten peakar med "Leva livet", går bandet av. Det känns lite snopet, men Gyllene Tider låter sig klappas in två gånger för extranummer med "Sommartider", "Gå & Fiska!", och stämningsfulla "När alla vännerna gått hem".
Ett värdigt och snyggt slut på en era i svensk popmusik.
Men jag väntar fortfarande på den där härliga energikicken som jag brukar få av Gyllene Tiders konserter.
Den hade jag (och alla andra) behövt ha med när jag skulle ta mig i från Sundbyholms slott.
Baksidan med att ha evenemang av det här slaget, på fina men relativt otillgängliga platser, är att det är otroligt jobbigt och tidskrävande att ta sig till och från konserten. Den här gången blev det väldigt mycket baksida.