Musikal
We will rock you
Manus: Ben Elton
Musik: Queen
Medverkande: Adrian Tápias, Julia Antsvee-Lindhé, Agneta Ottosson, Paulina Lind, Gustav Karlsson, Emma-Larin Maurin m fl
Kapellmästare: Dan Jisei
Regi: Jesper Bengtsson
Koreografi: Carin Juborg
Produktion: Josephine Thunell, Jesper Bengtsson, Emma-Karin Maurin
Scen: Kolhusteatern, Hälleforsnäs
Musikalen, som gått 20 år i sträck på West End i London, bygger på rockgruppen Queens låtar ihoppusslade med en story som väl, för att uttrycka sig milt, inte är av den vattentätaste sorten.
Men vad gör väl det när den unga ensemblen med sång, dans, levande orkester och en fullständigt oemotståndlig entusiasm driver föreställningen framåt i en rasande fart.
Vi befinner oss i en dystopisk framtid och rockmusiken, farlig och frihetstörstande, är sedan länge totalförbjuden. Alldeles för systemomstörtande för att tillåtas infiltrera särskilt unga sinnen och synapser. Instrument avsedda för eget plinkeli-plonkande, är belagda med bannbulla. Endast datorgenererad musik är tillåten, demokratin är avskaffad och den som bryter mot reglerna hamnar i den fruktade laserburen. Allt, både samhälle och musicerande, styrs av multinationella bolaget Globalsoft med den fruktade Killer Queen och hennes vapendragare Khashoggi i spetsen.
Som tur är kämpar en liten grupp bohemer för livet och rockmusiken, bland dem Galileo och Scaramouche, och tillsammans ger de sig ut på jakt efter vad som väl kan jämföras med den heliga graalen, det vill säga en livs levande gitarr! Kan den ligga gömd i det som en gång var Wembley-stadion där Queen gjorde några av sina största konserter?
Under gura-sökandet får de tillfälle att ge järnet i en rad imponerande starka sång- och dansnummer i Queens frontfigur Freddie Mercurys anda.
Som bonus dräller upplägget dessutom av en massa roliga vinkningar till en massa andra musiker: Den indammade bokmal som sitter på nycklarna till rockhistorien heter Janice Joplin, (yes, hon stavar med ce) en di Leva struttar runt i fotsida, både Britney Spears, Edward Blom och Kicki Danielsson är uppe på banan och det vete sjutton om inte även Jocke Berg finns med på ett hörn - även om han inte nämns vid namn och dessutom buggar alldeles för bra för att synka med Kent-imagen.
Kolhusteatern kan än en gång ståta med en genomarbetad och snyggt serverad sommarmusikal!