KONSERT
Lars Winnerbäck
Med: Jerker Odelholm, bas, Staffan Johansson, gitarr, Carl Ekerstam gitarr, Jonna Löfgren, trummor, Sandra Widman, sång, Tomas Hallonsten, keyboard.
Sundbyholms slottspark, Eskilstuna
Ibland har det känts som att det där med att spela inför publik bara varit något nödvändigt ont, ett dyrköpt pris en bard måste betala för att få dela med sig av sitt innersta, av samtidspoesin och musiken som mejslats fram i något dunkelt rum och sedan, när de flugit fritt, träffat mitt i hjärtat och märgen på tusen sinom tusen svenskar. Och norrmän med, för den delen.
Men se vad en pandemi kan göra. Det är iallafall vad man tänker när Lars Winnerbäck säger att han väntat och längtat efter att få komma ut och spela igen - och det dessutom känns alldeles sant. För aldrig tidigare har väl våra nojors bästa uttolkare verkat så uppriktigt glad.
Men knappast att han enbart gått och trängtat. En i två långa år uppskjuten turné har gett massor av tid till repetition - och jäklar vilket samspel han och bandet har fått till. Ett par elgitarrer och rejält med trumtryck går visserligen åt när en finstämd singer/songwiter ska omsättas till arenarock, men här har vi med superkompetens att göra. Flest applådåskor drar Jonna Löfgren på trummor ned, en del av klappningarna kan visserligen ha med hennes norrbottniska ursprung att göra, men helt klart är hennes insats en av de pelare som kvällen lutar sig mot.
Lars Winnerbäck själv har suverän kraft i pipan, en sjävklar auktoritet bakom micken och artikulerar dessutom sina texter så att varenda ord går fram. Vilket i och för sig är lätt överkurs eftersom folkhavet nedanför scenen redan kan det mesta utantill, med undantag av låtarna från senaste albumet "Själ och hjärta". I åtminstone "Jag hugger i sten" från 1999 hade han snudd på kunnat lämna över sjungandet helt till publiken...
Under konsertens dryga två timmar plockar Lars Winnerbäck ut ett 20-tal russin ur sina nästan 30 år (minus fyra, första albumet kom 1996) av skivmakande.
Vi i publiken är förstås inte heller opåverkade av vårt långa Corona-vakum. Det liksom spritter till i synapserna av en upprymdhet länge förträngd och försjunken i dvala. Plötsligt minns kroppen hur underbart det kan vara att skutta lite till riktigt bra musik, känna lukten av gräs och få festival-feeling tillsammans med andra framför en scen.
Magiskt och mäktigt är SÅ slitna ord i konsertsammanhang.
Men vad ska man annars ta till när augustikvällen sakta bäddar in oss i mjukt mörker, strålkastarna spelar i slottsparkens bladverk och Lars Winnerbäck avslutar med härligt desperata "Kom ihåg mig"?
Yes box, det gör vi. Vi minns Sundbyholm den 5 augusti 2022.
Förresten får inte heller Joel Alme, som inledde kvällen, glömmas bort. En överraskande bra sångare och låtskrivare väl värd att lyssna på och som precis som några andra "goa gubbar" (läs Håkan Hellström, läs Timo Räisänen) får en att svårartat längta till Göteborg.
Lars Winnerbäcks låtlista på Sundbyholm:
Grand hotel
Själ och hjärta
Dom tomma stegen
I Stockholm
Sen du var här
Sysselmannen
Blåser bort
Järnvägsspår
Utkast till ett brev
Hjärter Dams sista sång
Hosianna
Lågsäsong
Granit och morän
Åt samma håll
Elegi
Om du lämnade mig nu
Jag hugger i sten
För dig
Söndermarken
Tror jag hittar hem
Elden
När hjulen rullar
Kom ihåg mig