Den största delen av Thomas Stenströms konsert på Rosvalla spenderade han sittandes mitt på scenen. En följd av att han bröt foten tidigare under året.
Konsert
Thomas Stenström
"Dreamer tour"
Rosvalla, Nyköping
Under lördagskvällen kom Thomas Stenström med bruten fot och femmannaband på Sörmlandsbesök för att sätta punkt för sin "Dreamer tour", höstturnen som tagit dem till konserthus över hela landet. När ridån faller och Thomas uppenbarar sig på sin stol mitt på scenen lovar han högttidligt att han kvällen till ära – detta är Uddevallastjärnans sista spelning för året – ska sjunga och spela tills han brutit även sin andra fot.
Ett löfte som han håller, iallafall bildligt.
Thomas sjunger och spelar med sådan känsla och inlevelse att man snabbt glömmer bort att han är faktiskt sitter still. Dessutom uppstår en gullig detalj mellan den sittande artisten och hans sittande publik när olika kompisgäng och kärlekspar inte kan låta bli att spontant resa sig upp och dansa när just deras favoritlåt kommer, vilket skapar stunder av kemi och gemenskap mellan artist och publik som märks i hela lokalen.
Spelningens första halva innehåller flera magiska stunder. "Spring baby spring" är en uppenbarelse tidigt under kvällen, och gåshudsstämningen är total när Thomas badandes i ett rött scenljus plötsligt sjunger flera av fraserna ur LeMarcs "Little Willie John".
Vid ett tillfälle blir han politisk.
Efter ett långt och kritiskt tal samt ett skarpt långfinger riktat åt Jimmie Åkesson river han av en dundrande "Rör inte min kompis", ett av kvällens starkaste ögonblick.
Stämningen kokade inne på Rosvalla under konsertens slutakt.
Men om man ska peka på en röd tråd i Thomas Stenströms låtar är det den ständigt återkommande känslan av att vilja lämna den gråa vardagen, trycka plattan i mattan och dra söderut. En känsla som till sist blir för stark även för Thomas.
Efter att hans band tagit en paus framåt konsertens slut och lämnat honom själv med gitarren på scenen växer till sist konsertens momentum likt ett ostoppbart godståg till en punkt där Thomas på darrande ben i en sorts "fuck it"-ögonblick skiter i stolen och ställer sig upp.
Framåt konsertens slut kunde inte ens en bruten fot hindra Thomas Stenström från att – lite vingligt – ställa sig upp och rocka loss tillsammans med sin publik.
Med bruten fot och allt rör han sig som en ung Hellström (eller kanske Plant?) till jublet från en publik som kopplat loss alla bromsar. Han lämnar Nyköping med en "Slå mig hårt i ansiktet" värdig landets största scener.